Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1963

utomhushandbollstävling

Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1963 var det sjätte mästerskapet som spelades mellan den 3 juni och 9 juni 1963 i Schweiz arrangerat av IHF. Världsmästare blev Östtyskland som för första gången fick spela med ett eget lag i mästerskapet.

Världsmästerskapet i utomhushandboll för herrar 1963
Världsmästerskapet i utomhushandboll
Evenemangsfakta
Datum39 juni 1963
ArrangörIHF
VärdlandSchweiz Schweiz
Deltagare
Nationer8
Statistik
Matcher16
Mål436 (27,3 per match)
Flest målÖsterrike Josef Stefflbauer (24)
0
Mästare Östtyskland
Tvåa Västtyskland
Trea Schweiz
000Fyra Polen
 Föregående Följande 
1959 Österrike Österrike 1966

Åtta nationer deltog i mästerskapet: DDR (Östtyskland), BRD (Västtyskland), Israel, Nederländerna, Österrike, Polen, Schweiz och USA. Israel och USA var med för första gången och de var de enda utomeuropeiska nationerna som någonsin spelade i utomhusmästerskapen. Deras landslag bestod till största delen av tyska och österrikiska emigranter. Mästerskapet spelades med två grupper med fyra lag, alla mötte alla i gruppen. Slutspelet bestod av åtta matcher för att bestämma placering 1 till åtta. De två gruppvinnarna spelade finalen, grupptvåorna spelade om bronset osv. Skyttekung blev Josef Steffelbauer, Österrike med 24 mål före Herbert Lübking (BRD) med 21 mål.

Svårigheter med värdland redigera

Det tyska handbollsförbundet (DHB) från Förbundsrepubliken Tyskland ville ursprungligen stå som värd för VM. Efter att Internationella handbollsförbundet hade erkänt det östtyska handbollsförbundet (DHV) i DDR som en sammanslutning av ett självständigt land vid IHF-kongressen 1962 i Madrid drog DHB tillbaka sitt åtagande i protest. DHB bad IHF att tilldela VM till ett grannland till Tyskland, uttryckligen till Nederländerna eller Schweiz. Den schweiziska handbollskommittén (HBA) hade inledningsvis inget intresse av att vara värd för VM, så Nederländernas Handbal Verbond övervägde att stå för arrangemanget.. Efter påtryckningar från de sydtyska föreningarna bestämde sig HBA i Schweiz för att stå som värd för VM. Den nederländska regeringen ville inte utfärda visum till det östtyska laget. Därför var deras ansökan inte längre godtagbar. Slutligen fick Schweiz i uppdrag att genomföra VM på IHF:s kongress i Madrid. [1][2][3]

Förberedande gruppspel[4][5] redigera

Grupp A resultat redigera

1 Västtyskland - USA 23-6 i Schaffhausen
2 Schweiz - Nederländerna 22-14 i St.Gallen
3 Västyskland - Nederländerna 23-7 i Zofingen
4 Schweiz - USA 17-4 i Basel
5 Västtyskland - Schweiz 20-13 i Winterthur
6 Nederländerna - USA 11-5 i Biel/ Bienne
Grupp A tabell
Placering Land Mål Poäng
1 Västtyskland 66-26 6
2 Schweiz 52:38 4
3 Nederländerna 32:50 2
4 USA 15:51 0

Grupp B resultat redigera

7 Östtyskland - Israel 21-5 i Bern
8 Polen - Österrike 18-18 i St.Gallen
9 Östtyskland - Polen 11-7 i Baden
10 Österrike - Israel 15-12 i Luzern
11 Östtyskland - Österrike 25-16 i Aarau
12 Polen - Israel 20-4 i Burgsdorf
Grupp B Tabell
Placering Land Mål Poäng
1 Östtyskland 57-28 6
2 Polen 45-33 3
3 Österrike 49-55 3
4 Israel 21-56 0

Slutspelsmatcher redigera

13 7 / 8:  Israel - USA 16-5 i Basel
14 5 / 6:  Österrike - Nederländerna 22-19 i Bern
15 3 / 4:  Schweiz - Polen 10-6 i Bern
16 1 / 2: Östtyskland - Västtyskland 14-7 i Basel

VM placeringar redigera

Rang Land
1   Östtyskland
2   Västtyskland
3   Schweiz
4   Polen
5   Österrike
6   Nederländerna
7   Israel
8   USA

Slutspel redigera

Östtyskland ledde med 3-0 efter bara sex minuter. Lübking tog sitt Västtyskland till 2-3 men det rubbade ínte Östtyskland ur konceptet. De fortsatte spela ett säkert försvar med kombinerat man-man och zonförsvar, och målvakten Klaus Prüsse räddade flera målchanser för västtyskarna. Det västtyska laget blev allt osäkrare. Deras anfallsspel stoppades redan 20 till 25 meter framför mål och deras speltempo sänktes. Östtysklands överlägsenhet blev tydligare och tydligare, och efter 20 minuter ledde de med 6–2. De klarade en femminutersutvisning av sin försvarare Rudi Hirsch och utökade ledningen till 9:2 fram till halvtidspausen. I den andra halvleken bytte Västtysklands tränare Werner Vick målvakt och satsade på man-man spel. Ett litet ögonblick tändes ett hopp då Västtyskland reducerade till 4-10. Men sedan vände den unge östtyska spelaren Klaus Müller matchen med flera briljanta prestationer, och Östtyskarna drog ifrån till 13-4. När Prüsse tog ett andra straffkast vid ställningen 13-6 bröt motståndet från Västyskland samman.

Östtysklands världsmästare 1963 redigera

Klaus Prüsse målvakt, klubb SC Empor Rostock (2 matcher/0 mål), Hans-Dieter Weide klubb SC Leipzig (3 matcher/0mål) , Dieter Bernhardt klubb SC Aufbau Magdeburg (4 matcher/0 mål, Hans Haberhauffe klubb ASK Vorwärts Berlin (4 matcher/17 mål), Klaus Hebler klubb ASK Vorwärts Berlin (3 matcher /8 mål), Rudi Hirsch klubb SC Dynamo Berlin (4 matcher/6mål), Peter Kretzschmar klubb SC Leipzig (4 matcher/7 mål), Klaus Langhoff klubb SC Dynamo Berlin (4 matcher/1 mål, Herbert Liedtke klubb ASK Vorwärts Berlin ( 4 matcher/0 mål), Klaus-Dieter Matz klubb SC Dynamo Berlin (4 matcher/12 mål), Klaus Müller klubb ASK Vorwärts Berlin (3 matcher/10 mål, Waldemar Pappusch klubb ASK Vorwärts Berlin (4 matcher/4 mål), Klaus Petzold klubb SC Dynamo Berlin (2 matcher/0 mål, Werner Senger klubb SC Dynamo Berlin (1 match/2 mål), Paul Tiedemann klubb SC DHfK Leipzig (2 matcher/4 mål, Siegfried Warm klubb SC DHfK Leipzig (4 matcher/0mål)– Tränare: Heinz Seiler och Herbert Dittrich

Referenser redigera

  • I huvudsak översatt från tyska Wikipedia dock kontrollerad mot angivna referenser nedan.

Noter redigera