Vädersåg är ett vinddrivet sågverk som användes framför allt där vattenkraft saknades eller där det blåste mycket. Idén kom från Nederländerna där man började använda denna sågtyp under 1500-talets slut, bland annat för att såga timmer för fartygsbyggen.

Vädersåg "De Salamander" i Leidschendam

Vädersågar i SverigeRedigera

I Sverige var vädersågarna i bruk under 1800-talet och en bit in på 1900-talet, främst på Gotland och i delar av Västergötland. En av Christopher Polhem under början av 1700-talet konstruerad vinddriven såg finns att bese som modell i Kungliga Modellkammaren i Tekniska museet i Stockholm. I friluftsmuseet Fornbyn, som tillhör Västergötlands museum i Skara finns en vädersåg från Ekeskogs socken (Vadsbo härad) där arkitekten Ferdinand Boberg under 1920-talet tecknade av sågen. I Göteborg fanns en såg av holländsk typ vid Göta älvstranden, kallad Vädersågen, även benämnd Sågen. Sågens tillkomst 1724 inledde Göteborgs storhetstid som trävaruexporthamn. I Mariebergsskogen i Karlstad står en vädersåg från 1875 som ursprungligen har stått i BotilsäterVärmlandsnäs.

Vädersågar i fornminnesregistretRedigera

Vädersågar omnämns på 10 platser i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Lämningar av sågarna saknas på flera av dessa ställen, men finns bevarade i bland annat Kristbergs socken i Östergötland och Östuna socken i Uppland. I Sanda socken på Gotland anlades under 1600-talets mitt en vädersåg på Sågholmen av Johan Claussen von der Lingen (inga rester bevarade).

Sågkvarnen i Bunge museum på GotlandRedigera

Se ävenRedigera

Källor i urvalRedigera

  • Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem (FMIS)
  • Tekniska museet i Stockholm

Externa länkarRedigera