Utarmat uran

**Skillnader mellan naturligt och utarmat uran**^[1]
	Naturligt uran	Utarmat uran
U-238	99,28%	99,75%
U-235	0,72%	0,25%
U-234	0,0056%	0,001%

Utarmat uran, "depleted uranium" (DU), är avfall från anrikning av naturligt uran till kärnbränsle eller vapen. Naturligt uran består till 99,28% av ²³⁸U och 0,72% ²³⁵U och en mindre mängd ²³⁴U, vilka är klyvbara. Vid anrikning till reaktorbränsle ska halten ²³⁵U ökas till 3-5%, till kärnvapen upp till 90%. Avfallet består nästan uteslutande av ²³⁸U. Samtliga isotoper är radioaktiva och emitterar till större delen α-strålning med kort räckvidd och låg penetrationsförmåga (α-strålning tränger inte igenom vanligt skrivpapper och inte heller människohud).

Likt naturligt uran är utarmat uran pyrofort och kan i finfördelad form självantändas i rumstemperatur eller antändas genom ett kraftigt slag. Uran brinner explosivt och sprids i nanometerstora uranpartiklar till omgivningen.

Användningsområden redigera

Användning av utarmat uran har ifrågasatts, främst på grund av dess giftighet men även på grund av dess radioaktivitet och det pågående sönderfallet till bland annat radium och radon. Trots kontroverserna, har utarmat uran ett antal användningsområden, både civila och militära.

Civila användningsområden redigera

På grund av sin höga densitet (19 kg/dm³) har utarmat uran använts som strålningsskydd mot gammastrålning. Utarmat uran har även använts som motvikter i roder och klaffar i flygplan, samt i segelbåtskölar.^[2] Vid flygolyckan i Amsterdam den 4 oktober 1992 med El Al Flight 1862 innehöll planet liksom andra Boeing 747 nästan 300 kg utarmat uran i stjärtpartiet, vilket spreds ut på olycksplatsen.

Militära användningsområden redigera

Militärt används utarmat uran främst i pansarbrytande ammunition, oftast i form av pilprojektiler. Det kan även användas defensivt, t.ex. som förstärkning i stridsvagnars pansar. Urans höga densitet gör att det framför mycket rörelseenergi på en liten yta när det avfyras som projektil. Ett alternativ till uran i pilprojektiler är volfram, vilket svenska försvarsmakten använder, då det också är mycket tungt, mycket hårt och inte är giftigt. Många militärer använder utarmat uran istället för volfram i alla fall, då uran är billigare, kraftigt gnistbildande och "vässar" sig självt när det tränger in pansar, istället för att plattas till som volfram tenderar att göra.^[3]

Toxicitet redigera

Uran är en tungmetall som kan deponeras i kroppens olika organ, framför allt i skelettet och njurarna. I första hand är det dess gifteffekt som har hälsoeffekter. Oralt intag även av små mängder uran kan orsaka njurskador.

Projektiler innehållande utarmat uran användes för första gången i större omfattning under Kuwaitkriget, Natos flygbombningar av Jugoslavien, USAs bombningar av Irak och Afghanistan. Så även stridsvagnar som förstärkts med utarmat uran.

Användning av uran i projektiler, vilka vid träff antänds och brinner explostivt, medför att uranpartiklar i nanostorlek sprids i miljön och blandar sig med dammet. Detsamma gäller vid sönderskjutna stridsvagnar. Även civila kan komma att drabbas genom inandning av uran i form av damm eller där nanopartiklar tränger igenom huden.

Gulfkrigssyndromet som drabbade brittiska och amerikanska veteraner kan ha varit orsakat av utarmat uran.^[4] Efter beskjutningar i slaget om Falluja 2004 tycks mängden missbildade barn, som fötts där och även i USA ha mångfaldigats. De som gjort undersökningen nämner utarmat uran som en tänkbar orsak.^[5]

Biologisk halveringstid för uranintag genom lungorna är 3,8 år.

Referenser redigera

Utarmat uran en hälsorisk som försvann, Läkartidningen 4/2003
Kraftig ökning av barnleukemi i Basra, Läkartidningen 14/2010.
A. Bleise, P.R. Danesi, W. Burkart (2003). ”Properties, use and health effects of depleted uranium (DU): a general overview”. Journal of environmental Radioactivity (Elsevier Science Ltd) 64: sid. 93-112. https://www.iaea.org/sites/default/files/properties.pdf.

Noter redigera

^ Ej visat att utarmat uran har negativa hälsoeffekter Läkartidningen, Nr 21, 2001, Volym 98 ( PDF)
^ Bleise et al, sid 96
^ Harald Franzen (5 mars 2001). ”The Science of the Silver Bullet”. Scientific American (Springer Nature). https://www.scientificamerican.com/article/the-science-of-the-silver/.
^ Arvet efter Falluja, FiB Kulturfront (2012-02-14)
^ Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet och genetiska skador i Irak, Läkartidningen 43/2010.

[1] Ej visat att utarmat uran har negativa hälsoeffekter Läkartidningen, Nr 21, 2001, Volym 98 ( PDF)

[2] Bleise et al, sid 96

[3] Harald Franzen (5 mars 2001). ”The Science of the Silver Bullet”. Scientific American (Springer Nature). https://www.scientificamerican.com/article/the-science-of-the-silver/.

[4] Arvet efter Falluja, FiB Kulturfront (2012-02-14)

[5] Ökning av cancer, spädbarnsdödlighet och genetiska skador i Irak, Läkartidningen 43/2010.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]