Ursiderna är en meteorsvärm i december varje år som uppträder ungefär den 17 december och pågår en vecka framåt. Ursidernas radiant är belägen nära Beta Ursae Minoris i stjärnbilden Lilla björnen, därav namnet.

Radianten för Ursiderna 2018 enligt popastro.com. Radianten är den röda punkten intill Beta Ursae Minoris.[1]

Historik

redigera

Ursiderna upptäcktes av allt att döma av den brittiske amatörastronomen William Frederick Denning som observerade meteorsvärmen under åtskilliga år i början av 1900-talet.[2] Sedan kom en period av endast sporadiska observationer innan den tjeckoslovakiske astronomen Antonín Bečvář 1945 observerade när meteorsvärmen hade ett högsta antal meteorer per timme, ZHRmax av 169 st.[2] Ytterligare observationer på 1970-talet och framåt har visat att Ursiderna är förbunden med banan för Tuttles komet (8P/Tuttle).[3][2][4]

Beskrivning

redigera

Ursiderna är huvudsakligen aktiva mellan 17 och 25 december, med maximum 22-23 december. ZHRmax är vanligtvis ungefär 10 st. För en observatör i Nordeuropa är meteorsvärmen möjlig att observera hela nätterna eftersom radianten ligger högt på den norra stjärnhimlen. [3]

Ursiderna är en smalspårig meteorsvärm, som fått den rutinerade meteorobservatören Norman W. McLeod att jämföra den med Kvadrantiderna. Det är enbart i närheten av maximum, 22-23 december, som det finns egentliga förutsättningar att upptäcka svärmen.[2]

Se även

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Patrick Moore, Robin Rees (2011) (på engelska). Patrick Moore's Data Book of Astronomy, 2:a upplagan. Cambridge University Press. sid. 275. ISBN 0-521-89935-4. https://books.google.com/books?id=2FNfjWKBZx8C&pg=PA275. Läst 12 december 2018 
  2. ^ [a b c d] Gary W. Kronk. ”Observing the Ursids” (på engelska). Meteor Showers Online. Arkiverad från originalet den 20 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120320000533/http://meteorshowersonline.com/showers/ursids.html. Läst 12 december 2018. 
  3. ^ [a b] ”2018 Ursids” (på engelska). popastro.com. https://www.popastro.com/main_spa1/meteor/ursids/. Läst 12 december 2018. 
  4. ^ Jenniskens, P.; Lyytinen, E.; De Lignie, M.C.; Johannink, C.; Jobse, K.; Schievink, R.; Langbroek, M.; Koop, M.; Gural, P.; Wilson, M.A.; Yrjölä, I.; =Suzuki, K.; Ogawa, H.; De Groote, P.. ”Dust Trails of 8P/Tuttle and the Unusual Outbursts of the Ursid Shower” (på engelska). Icarus 159: sid. 197–209. doi:10.1006/icar.2002.6855. 

Externa länkar

redigera