Ullpungråttor (Caluromys) är ett släkte i familjen pungråttor som förekommer på den amerikanska kontinenten från södra Mexiko till norra Argentina.

Ullpungråttor
Caluromys philander (kopparstick efter en teckning av Jacques de Seve)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningPungråttor
Didelphimorphia
FamiljPungråttor
Didelphidae
SläkteUllpungråttor
Caluromys
Vetenskapligt namn
§ Caluromys
AuktorAllen, 1900
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Det vetenskapliga namnet bildas av de grekiska orden kalos (snygg), oura (svans) och mus (mus).[1]

Utseende redigera

Arterna i släktet når en kroppslängd mellan 18 och 29 centimeter samt en vikt mellan 200 och 500 gram. Därtill kommer en 27 till 49 centimeter lång svans som till hälften är täckt med hår. Svansen används som gripverktyg. Den långa mjuka pälsen har på ovansidan en rödbrun, svart- eller gulaktig färg och har ibland vita mönster, undersidan är gulaktig. Kännetecknande är en svart strimma i ansiktet.[2]

Habitat och ekologi redigera

 
Hona med unge.

Habitatet utgörs huvudsakligen av skogar där ullpungråttorna lever på träd. De har bra förmåga att klättra och är aktiva under gryningen och natten. Varje individ lever ensam men avgränsade revir saknas.[2]

Dessa djur är allätare som livnär sig av frukter, frön, blad, insekter, as och mindre ryggradsdjur.[2]

Honor har möjlighet att para sig tre gånger per år och per kull föds tre till fyra ungdjur, sällan upp till sju. Dräktigheten är med cirka 25 dagar den längsta hos alla pungråttor. Nyfödda ungdjur blir tre månader i pungen och efter ytterligare en månad slutar honan att ge di. Den äldsta kända individen i släktet blev något över 6 år gammal.[2]

Systematik redigera

Det skiljs mellan tre arter:[2][3]

Hot redigera

Ullpungråttor hotas främst på grund av förstöringen av levnadsområdet. Tidigare jagades de för pälsens skull men denna verksamhet är i stort sett nedlagd.[2] IUCN listade arterna tidvis som sårbara eller nära hotade men betraktar alla tre numera som livskraftiga (LC).[4]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 1 oktober 2008.

Noter redigera

  1. ^ A. F. Gotch, Mammals – Their Latin Names Explaint, Blandford Press, ISBN 0-7137-0939-1.
  2. ^ [a b c d e f] Nowak, R. M. (1999) s. 27-28 online
  3. ^ Wilson & Reeder, red (2005). Caluromys (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  4. ^ Caluromys på IUCN:s rödlista, besökt 27 februari 2012.

Tryckta källor redigera

  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999 ISBN 0801857899

Externa länkar redigera