Udo Fischer
Udo Fischer, egentligen Eduard Fischer, född 1952 i Wienerherberg i Ebergassing i Niederösterreich är en österrikisk präst tillhörande benediktinorden. Fischer är en både populär och kontroversiell präst; tidningen Profil har kallat honom "de österrikiska kyrkorebellernas nestor" (dem Doyen der kircheninternen Rebellen Österreichs).[1] Han var en av de viktigare rösterna i skandalen kring kardinal Hans Groër, och han är en av grundarna till Kyrkoherdeinitiativet.
Biografi redigera
Fischer gick från omkring 10 års ålder på Knabenseminar i Hollabrunn, en skola för pojkar intresserade av att bli präster, där Hans Groër fanns bland lärarna. 1974 gick han in i klostret Stift Göttweig, nära Krems an der Donau, och tog sig namnet Udo. Han prästvigdes 1977 och var sedan kaplan i ett par olika församlingar. Sedan 1981 är han kyrkoherde (pfarrer) i Paudorf, i distriktet Krems.
Fischer blev känd för en större allmänheten när han 1995 i tidningen Profil trädde fram till stöd för de män och pojkar som kardinal Groër utnyttjat sexuellt, genom att berätta att Groër gjort närmanden mot honom när han gick på seminariet samt att han rapporterat detta till sin abbot redan i mitten av 1980-talet.[2][3]
Mellan 1992 och 2004 låg Fischer i konflikt med sin biskop Kurt Krenn i Sankt Pöltens stift. Han kritiserade biskopen för att slösa med kyrkans medel genom lyxigt leverne och för att använda en auktoritär ledarstil, utan dialog med sina präster.[4][5] Fischer fick stort stöd i hos lekmännen i sin församling och i stiftet[6][7][8] men blev av biskop Krenn suspenderad från prästtjänstgöring.[7] Krenns efterträdare biskop Klaus Küng återinsatte honom i tjänst 2005.[8]
1996 grundade han tillsammans med teologen Franz Schmatz den katolska ungdomstidningen JA – die neue Kirchenzeitung.[4] Han tillhör den grupp präster som i april 2006 offentliggjorde nätverket Kyrkoherdeinitiativet för att verka mot sammanslagning av församlingar.[9]
Fischer avlade doktorsavhandling i teologi i Wien 2008. 2012 tilldelades han en utmärkelse av förbundslandet, Ehrenzeichen für Verdienste um das Bundesland Niederösterreich.
Bibliografi redigera
- 1975 - Maximilian Kolbe
- 1990 - St. Blasien in Klein-Wien
- 1991 - Erinnerungen an das Evangelium: Religiöse Darstellungen in der Pfarre Paudorf-Göttweig
- 1992 - Hellerhof, Der weite Weg vom versunkenen Dietmannsdorf zum Zentrum der Pfarre Paudorf-Göttweig
- 1993 - Herr Bischof, es reicht!
- 1994 - Linker Jesus - rechte Kirche
- 1994 - St. Altmann, Kirche in Paudorf
- 1995 - Erinnerungen 1914-1917: Beiträge zur Geschichte der Pfarre Paudorf-Göttweig
- 1997 - Mit den Füßen glauben: Wallfahrten und Prozessionen der Pfarre Paudorf-Göttweig
- 2001 - Sieben gesegnete Jahre: Die Renovierung des historischen Hellerhofs
- 2002 - Atlas der Pfarre Paudorf-Göttweig
Källor redigera
- ^ Priester in Österreich - Die trostlose Realität eines aussterbenden Berufs Arkiverad 25 juni 2014 hämtat från the Wayback Machine., Profil 2006-09-02
- ^ Cardinal keeps silent as allegations fly, The Tablet 1995-04-08
- ^ Brief Kardinal Groers spricht für die Vertuschung durch den Vatikan Arkiverad 13 november 2014 hämtat från the Wayback Machine., Profil 5 juni 2010
- ^ [a b] The Church in the World: Bishop gives monk an ultimatum Arkiverad 19 september 2015 hämtat från the Wayback Machine., The Tablet 1992-02-22
- ^ Partial reconciliation in St Pölten Arkiverad 19 september 2015 hämtat från the Wayback Machine., The Tablet 1993-09-25
- ^ The Church in the World: Bishop extends deadline Arkiverad 19 september 2015 hämtat från the Wayback Machine., The Tablet 1992-03-14
- ^ [a b] The Church in the World: Confusion worse confounded in the Church in Austria Arkiverad 19 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. The Tablet, 1998-02-28
- ^ [a b] New start for Austrian seminary Arkiverad 6 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., The Tablet 2005-03-12
- ^ Material inför presskonferens 25 april 2006 Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine., Pfarrer-Initiatives webbplats