USA:s ambassadör i Norge (engelska: Ambassador of the United States to Norway, norska: USAs ambassadør til Norge) är chef för USA:s diplomatiska beskickning i Konungariket Norge. Beskickningschefens titel var minister fram till våren 1942, varefter titeln ambassadör togs i bruk. Under tysk ockupation var beskickningschefen stationerad i London, varifrån beskickningen återvände till Oslo i samband med befrielsen 1945.

Den förste ämbetsinnehavaren var samtidigt USA:s minister i Sverige och var stationerad i Stockholm på grund av den Svensk-norska unionen. I samband med unionsupplösningen 1905 fick denne även det separata uppdraget som USA:s minister i Norge i och med att USA då erkände Norge som en självständig stat.[1]

Ämbetsinnehavare

redigera

Nedanstående lista är en kronologisk förteckning över de som innehaft befattningen[2]:

Nr Bild Namn Period
1   Charles H. Graves
(minister; stationerad i Stockholm)
1905–1906
2   Herbert H.D. Peirce
(minister)
1906–1911
3   Laurits S. Swenson
(minister)
1911–1913
4   Albert G. Schmedeman
(minister)
1913–1921
5   Laurits S. Swenson
(minister)
1921–1930
6   Hoffman Philip
(minister)
1930–1935
7   A.J. Drexel Biddle Jr.
(minister)
1935–1937
8   Florence Jaffray Harriman
(minister)
1937–1940
9   A.J. Drexel Biddle Jr.
(minister 1941–1942; stationerad i London)
1941–1943
10   Lithgow Osborne
(stationerad i London 1944–1945)
1944–1946
11   Charles Ulrick Bay 1946–1953
12   Lester Corrin Strong 1953–1957
13   Frances E. Willis 1957–1961
14   Clifton R. Wharton 1961–1964
15   Margaret Joy Tibbetts 1964–1969
16   Philip K. Crowe 1969–1973
17   Thomas R. Byrne 1973–1976
18   William Anders 1976–1977
19   Louis A. Lerner 1977–1980
20   Sidney Rand 1980–1981
21   Mark Evans Austad 1982–1984
22   Robert D. Stuart 1984–1989
23   Loret Miller Ruppe 1989–1993
24   Tom Loftus 1993–1997
25   David Hermelin 1998–2000
26   Robin Chandler Duke 2000–2001
27   John D. Ong 2002–2005
28   Benson K. Whitney 2006–2009
29   Barry B. White 2009–2013
30   Samuel D. Heins 2016–2017
31   Kenneth Braithwaite[3] 2018–2020
32   Marc Nathanson[4][5] 2022–2024

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

redigera