Öppna huvudmenyn

Ture Sventon

karaktär i Åke Holmbergs böcker

Ture Sventon är en fiktiv privatdetektiv och huvudperson i Åke Holmbergs nio böcker utgivna 1948–1973.

Ture Sventon
Skapad avÅke Holmberg
Första framträdandeTure Sventon, privatdetektiv (1948)
Senaste framträdandeTure Sventon i Venedig (1973)
Anknytning
YrkePrivatdetektiv
Information
KönMan
NationalitetSverige Sverige

Om Ture SventonRedigera

Ture Sventon har (ibland) problem med att uttala bokstaven S eftersom han läspar (enligt boken Ture Sventon, privatdetektiv hette han egentligen "Sture Svensson" men bytte namn på grund av sin oförmåga att uttala det). Hans favoritsysselsättning, förutom att jaga förbrytaren med de spetsiga skorna, Ville Vessla, är att äta temlor från Rotas konditori på Tegelbacken i Stockholm som är landets enda som för semlor året runt. Semlorna skall, enligt Sventon, vara fyllda. När första boken kom ut (1948), fanns det fortfarande bagerier som sålde ofyllda semlor. Ture Sventons kontor ligger på Drottninggatans västra sida i hörnet mot Jakobsgatan. Kontoret förestås av den kompetenta sekreteraren fröken Jansson. Ture Sventon har också mycket höga tankar om sig själv. Typiska Sventon-uttryck är "Ständigt denna Vessla!", "Använd endast pitolerna i nödfall!" och "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu!".

I första boken Ture Sventon, privatdetektiv (1948), lyckas han fånga Ville Vessla och dennes medhjälpare Oxen, med hjälp av en flygande matta som han köpt av Herr Omar.

Totalt skrev Holmberg nio böcker, varav en novellsamling, om denne specielle detektiv. Läspningen, temlorna och den flygande mattan förekommer dock endast i de första tre böckerna. Ture Sventons medhjälpare, den alltid artige och lugne Omar, är dock med i de flesta av böckerna, och oftast medverkar också ett par barn som hjälper den store detektiven att lösa fallet. Omar talar med ett artigt tonfall och tenderar att formulera sig på ett omständligt sätt som väcker stor munterhet. Exempelvis inleder han ofta sina kommentarer med "Det vore för mig en oförtjänt stor ära att...". Bokillustrationerna gjordes av Sven Hemmel, som också gjorde den tecknade serien om Sventon; samtliga böcker utom novellsamlingen Ture Sventon i spökhuset har blivit tecknade serier och gått som sådana i Kamratposten mellan 1969 och 1975.[1]

Ture Sventon-böcker finns översatta till ett 10-tal språk: danska, norska, finska (Totte Svensson), engelska (Tam Sventon), tyska (Teffan Tiegelmann), holländska, spanska, polska, tjeckiska och esperanto.

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg delades mellan år 1999 och 2008 priset Temmelburken ut till en deckarförfattare för ungdomar som utmärkt sig. Det var döpt efter Ture Sventons älskade temmelburk, för förvaring av temlor vid resor.

BöckerRedigera

Första årtalet hänför sig till bokpubliceringen, det andra till när den tecknade serien började publiceras i Kamratposten. De tre första serieepisoderna förekom även i Husmodern 1950–1951. Ture Sventon på nya äventyr (1964) är en samlingsvolym bestående av Ture Sventon i Paris, Ture Sventon i Stockholm och Ture Sventon och Isabella.

Filmatiseringar & dramatiseringarRedigera

De fyra första böckerna var underlag för en filmatisering 1972, i regi av Pelle Berglund och med Jarl Kulle i huvudrollen som Ture Sventon. Den första boken dramatiserades som radioteater för LP och kassett 1974, då Jan Nygren spelade Ture Sventon. En senare filmatisering är TV:s julkalender 1989, då Helge Skoog spelade Sventon. Han upprepade rollen i långfilmen T. Sventon och fallet Isabella från 1991. 2005 sändes en radioteaterversion av Ture Sventon i öknen i regi av Hans Klinga och med Johan Rabaeus och Rikard Wolff i huvudrollerna som Sventon respektive Omar. 2009 dramatiserades även Ture Sventon i Stockholm av samma upphovsmän.

Den 4 mars 2019 presenterades det i media att en ny produktion, Ture Sventon och Bermudatriangelns hemlighet, är på gång. Stefan Roos och Per Simonsson regisserar för en satsning för C More och TV4 där Robert Gustafsson spelar huvudrollen som Ture Sventon

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”Sagan om KP”. KPwebben.se. http://kpwebben.se/sagan-om-kp/. Läst 9 november 2016. 

Externa länkarRedigera