Ceylonskriktrast[2] (Argya rufescens) är en fågel i familjen fnittertrastar som enbart förekommer på Sri Lanka.[3]
| Ceylonskriktrast Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Fnittertrastar Leiothrichidae |
| Släkte | Argya |
| Art | Ceylonskriktrast A. rufescens |
| Vetenskapligt namn | |
| § Argya rufescens | |
| Auktor | (Blyth, 1847) |
| Synonymer | |
| |
 | |
Utseende redigera
Ceylonskriktrasten är en medelstor (25 cm), rost- eller kastanjebrun skriktrast med orangegul näbb och gula ben. Den är gråaktig på hjässa och nacke.[4]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer enbart i regnskog i Sri Lanka.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet redigera
Ceylonskriktrast skriktrast placeras traditionellt i släktet Turdoides. DNA-studier visar dock dels att skriktrastarna kan delas in i två grupper som skilde sig åt för hela tio miljoner år sedan, dels att även de afrikanska släktena Phyllanthus och Kupeornis är en del av komplexet.[6][7][8] Idag delas därför vanligen Turdoides upp i två släkten, å ena sidan övervägande asiatiska och nordafrikanska arter i släktet Argya, däribland ceylonskriktrast, å andra sidan övriga arter, alla förekommande i Afrika söder om Sahara, i Turdoides i begränsad mening men inkluderande Phyllanthus och Kupeornis.[3][5]
Levnadssätt redigera
Ceylonskriktrasten hittas i regnskog och tät djungel, oftast i urskog och endast tillfälligtvis i ungskog. Den har påträffats upp till 2100 meters höjd. Födan består av insekter, men också bär. Den ses i högljudda grupper med mellan sex och tolv fåglar, ibland långt fler och även i artblandade flockar. Fågeln häckar mellan mars och maj. Den lägger två till tre djupblå ägg i ett bo som placeras dolt i ett träd.[9]
Status redigera
Ceylonskriktrasten har ett litet och krympande utbredningsområde. Den är fortfarande vanligt förekommande, men internationella naturvårdsunionen IUCN noterar att dess utveckling bör bevakas. Den kategoriseras för närvarande som livskraftig.[1]
Noter redigera
- ^ [a b] Birdlife International 2022 Argya rufescens . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2021-1. Läst 11 oktober 2022.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.11.2.
- ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
- ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
- ^ Price, T.D., D.M. Hooper, C.D. Buchanan, U.S. Johansson, D.T. Tietze, P. Alström, U. Olsson, M. Ghosh-Harihar, F. Ishtiaq, S.K. Gupta, J. Martens, B. Harr, P. Singh, and D. Mohan (2014), Niche filling slows the diversification of Himalayan songbirds, Nature 509, 222-225.
- ^ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
- ^ del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör ceylonskriktrast.
Wikispecies har information om Argya rufescens.- Läten på xeno-canto.org
