Tunnelugn
En tunnelugn är en typ av brännugn som används bland annat i samband med tegeltillverkning och tillverkning av keramiska produkter. I en tunnelugn ”vandrar” godset genom ugnens olika temperaturzoner medan i en ringugn står godset stilla och elden ”vandrar”.
Historik redigera
Föregångaren till tunnelugnen lär ha byggts i Frankrike omkring 1750. År 1875 byggdes den första tunnelugnen i Sverige, den fungerade dock inte som avsedd och revs efter några år. Det dröjde till 1877 innan tysken Otto Bock konstruerade och patenterade den första fungerande tunnelugnen. Den första fungerande tunnelugnen i Sverige anlades 1922 av Uppsala-Ekeby för tillverkning av keramiska produkter. 1948 byggde AB Waksala tegelbruk i Brillinge, Uppsala den första tunnelugnen för bränning av tegel.[1]
Funktion redigera
Ugnen är tunnelformad (därav namnet) och godset förs på en eldfast vagn genom den. Grundformen är en rak kanal, som innehåller tre temperaturzoner: förvärm-, bränn- och kylzon. I brännzonen uppnås den högsta temperaturen med omkring 1000 °C. Här finns även brännaggregaten, oftast olje- eller gasbrännare. Tunnelns längd kan variera mellan 6 och 150 meter, beroende på vilka produkter som skall brännas.[2] Största fördelen jämförd med den äldre ringugnen är en jämnare bränning och därmed mindre andel utskott och andrasortering. Även arbetsmiljön blir bättre eftersom godset lastas och lossas utanför ugnen.[1]
Källor redigera
- ^ [a b] Tegelbruk, Sveriges Tegelindustriförening (1987), s. 11. ISBN 91-7192-703-4
- ^ Wissen.de: Tunneofen (tunnelugn).