Öppna huvudmenyn
För andra betydelser, se Trop.

Trop är ett begrepp inom retoriken innefattande en rad olika språkliga medel av semantisk karaktär. Troperna är skilda från figurerna som fungerar mer i kraft av sin form.

DefinitionRedigera

Trop kommer från det antika grekiska τρόπος, tropos, med översättning vridning/vändning.[1] Inom retoriken betecknar trop ett bildligt uttryck. Tropen är ett uttryck som förändrar ordens vanliga mening och framställer dem som något annat. Syftet med troper är att få lyssnaren att se saker med nya ögon och närma sig talarens verklighetsuppfattning.[2]

HistoriaRedigera

Troper är indelade i fyra huvudtroper. Man kan härleda uppdelningen till Petrus Ramus (Pierre de la Ramée 1515–1572). Däremot är det den italienske filosofen och retorikern Giambattista Vicos verk Den nya vetenskapen (1744) som främst är känd för sin uppdelning av troper. Vico delar upp fyra huvudtroper, under vilka andra typer av troper kategoriseras .[1] Uppdelningen i modern retorikhistoria har Kenneth Burke tagit upp; han kallar de fyra troperna ”The four master tropes”.[3]

De fyra huvudtropernaRedigera

Exempel på troperRedigera

  • Livet är som en väg.
  • Han är en riktig buffel.
  • Jag läser Marklund.

Tropers funktionRedigera

Troper är ofta nära förknippade med partesmodellens tredje steg elocutio. Elocutio är den språkliga utformningen av ett tal eller en text.[4] Att smycka sin text med troper är inte ovanligt men retorikens främsta syfte med bruk av troper är att använda dem rationellt och taktiskt. Retorn använder troper för att uppnå ett speciellt syfte.[5]

Exempel på funktionRedigera

PedagogisktRedigera

Troper förtydligar eller förklarar. Växthuseffekten är ett exempel på en trop som används för att förklara något mycket mer komplext. Tropen förklarar att den globala uppvärmningen fungerar som ett växthus, vilket förtydligar processen av global uppvärmning.[6]

Utsmyckning av textRedigera

Att smycka texter med troper är inte enbart vackert utan uppnår ofta ett speciellt syfte. Dels skapar man en större variation i språket vilket minskar risk för tristess.[7] Vi kan även genom troper välja vilka känslor vi vill ska synas i text eller tal. Genom att beskriva den vi älskar som en ros väcker vi en känsla genom att visa bilden vi liknar den vi älskar. Bilden av en ros väcker känslor som sedan förstärker känslor för det den liknas med. Likaså när det gäller att förminska känslor. Genom att låta det konkreta göras om till något abstrakt dämpas känslorna.[8]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b] Kjeldsen Elmelund, Jens (2006). Retorik idag. Lund: Studentlitteratur. sid. 210
  2. ^ Hellspong, Lennart (2011). Konsten att tala; Handbok i praktiskt retorik. Lund: Studentlitteratur. sid. 49
  3. ^ Kjeldsen Elmelund, Jens (2006). Retorik idag. Lund: Studentlitteratur. sid. 211
  4. ^ Hellspong, Lennart (2011). Konsten att tala: handbok i praktiskt retorik. Lund: Studentlitteratur. sid. 113
  5. ^ Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid. Lund: Studentlitteratur. sid. 290
  6. ^ Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid. Lund: Studentlitteratur. sid. 292
  7. ^ Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid. Lund: Studentlitteratur. sid. 291
  8. ^ Lindqvist Grinde, Janne (2008). Klassisk retorik för vår tid. Lund: Studentlitteratur. sid. 293