Triangeln (stjärnbild)

stjärnbild på norra stjärnhimlen
För andra betydelser, se Triangeln.

Triangeln (Triangulumlatin) är en liten stjärnbildnorra stjärnhimlen. Konstellationen är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella Astronomiska Unionen.[1][2]

Triangeln
Triangulum
Lista över stjärnor i Triangeln
Latinskt namnTriangulum
FörkortningTri
Rektascension2 h
Deklination+30°
Area132 grad² (78)
Huvudstjärnor3
Bayer/Flamsteedstjärnor14
Stjärnor med exoplaneter3
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår0
Ljusaste stjärnanBeta Trianguli (3,00m)
Närmaste stjärnanDelta Trianguli (35,29 )
Messierobjekt0
Meteorregninga
Närliggande stjärnbilderAndromeda, Fiskarna, Perseus, Väduren
Synlig vid latituder mellan +90° och −60°
Bäst synlig klockan 21:00 under december.

Historik

redigera

Triangeln var en av de 48 konstellationerna som listades av den grekiske astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest.

När Johann Bayer och John Flamsteed katalogiserade stjärnbilden fick sex av stjärnorna Bayer-beteckning. Johann Bayer kallade konstellationen Triplicitas och Orbis terrarum tripertitus (för världsdelarna Europa, Asien och Afrika). Triangulus Septentrionalis var ett namn som kom till användning för att särskilja konstellationen från Södra triangeln, som på latin har namnet Triangulum Australe.

Den polske astronomen Johannes Hevelius valde tre ljussvaga stjärnor – 6 Trianguli, 10 Trianguli och 12 Trianguli – för att skapa en nya stjärnbild Triangulum Minus (latin för Lilla triangeln) i sitt verk Firmamentum Sobiescianum, som utkom 1690. Han lät då den ursprungliga stjärnbilden få namnet Triangulum Majus (latin för Stora triangeln.[3] Den mindre av dessa båda stjärnbilder beaktades inte när den Internationella Astronomiska Unionen1920-talet valde de 88 moderna stjärnbilderna.[4]

Stjärnor

redigera
 
Stjärnbilden Triangeln (Triangulum) som den kan ses med blotta ögat.

Det här är de ljusaste stjärnorna i konstellationen.[5]

Djuprymdsobjekt

redigera

Referenser

redigera
  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”Triangulum Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/triangulum-constellation/. Läst 18 januari 2014. 
  3. ^ Ian Ridpath. ”Triangulum Minus”. Utgiven under eget förlag. http://www.ianridpath.com/startales/triangulumminus.htm. Läst 18 januari 2014. 
  4. ^ Robert A. Garfinkle (1997). Star-Hopping: Your Visa to Viewing the Universe. Cambridge University Press, Cambridge, Storbritannien. sid. 238. ISBN 0-521-59889-3. http://books.google.com/books?id=40JzBYGREL0C&pg=PA238 
  5. ^ Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 464-465. ISBN 978-3-8331-4371-7 

Externa länkar

redigera
  •   Wikimedia Commons har media som rör Triangeln.