För en huvudprydnad, se diadem. För andra betydelser, se Tiara (olika betydelser).

Tiara (grekiska: τιάρα, latin: tiara, från fornpersiskans tiyārā) eller tiar, är ett värdighetstecken i form av en hög, toppig huvudbonad. Den bars av fornorientaliska härskare och senare av påvarna. I utvidgad användning är tiara numera en vanlig benämning på ett praktfullt smycke påminnande om diadem.[1][2]

Tigranes den store iklädd en armenisk variant av tiaran utsmyckad med örnar.
Påvlig tiara.

Ursprungligen var tiaran var en persisk huvudbonad i form av en filtmössa eller huvudduk. Den särskilda "upprättstående tiaran", som även omgavs av ett diadem, var en symbol för storkungen och fick endast bäras av denne.[3]

Från 800-talet och framåt användes en form av tiaran av påven. På 1300-talet fick den en bikupeliknande form försågs med tre kronringar, triregnum. Den påvliga tiaran har inte använts sedan Paulus VI:s kröning år 1963.

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Tiar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)
  2. ^ ”tiara”. SAOB. Svenska Akademien. https://www.saob.se/artikel/?seek=tiara&pz=2. Läst 19 februari 2022. 
  3. ^ ”TIARA”. A Dictionary of Greek and Roman Antiquities. Sir William Smith. 1890. https://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus:text:1999.04.0063:id=tiara-cn. Läst 19 februari 2022.