Thomas Andreas Aspelin

svensk företagare och riksdagsman

Thomas Andreas Aspelin, född 29 september 1767 i Ystad, död 23 augusti 1836Dåvö säteri, var en svensk företagare och riksdagsman. Han var vid sin död en av Sveriges rikaste män.[källa behövs] Industrimannen Thomas Aspelin var hans son och industrimannen Christian Aspelin var hans sonson.

Thomas Andreas Aspelin
Född29 september 1767[1]
Ystad[1], Sverige
Död23 augusti 1836[1] (68 år)
Dåvö, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker
BarnThomas Aspelin (f. 1803)[1]
Redigera Wikidata

Biografi

redigera

Tomas Andreas Aspelin var son till guldsmeden Jonas Aspelin i Brösarp och Ingeborg Wahlberg från Simrishamn. Han gick i skolan i Ystad och blev student vid Lunds universitet 1784. Han studerade där språk under åren 1785–1786 och inriktade sig på att ägna sig åt handel.

Aspelin blev kontorist i Göteborg och sedan grosshandlare i Stockholm och bedrev till en början ett sockerbruk. Den 29 januari 1810 övertog han Håkan Apelgrens tobaksfabrik som hade sin verksamhet efter 1780 i kvarteret Stenbocken (dåvarande Bocken) på Södermalm. Där utvecklade han tobaksfabriken TH.A. Aspelins som blev under hans son, Thomas, Sveriges största och på 1850-talet övertogs av Brinck, Hafström & Co.

Aspelin förvärvade 1815 Svindersvik och ägde även genom sin hustru Lousie Dybeck Dåvö säteri som hon ärvt efter sin far sockerbruksägaren Christian Dybeck. Aspelin var riksdagsman i borgarståndet för Stockholm vid riksdagarna 1823 och 1828/30. Vid båda riksdagarna var han ledamot i hemliga utskottet och statsutskottet, år 1823 även i det förstärkta konstitutionsutskottet.

Efter Thomas Andreas Aspelins död uppstod en vidlyftig arvsprocess mellan Dybecks lagliga arvingar och Thomas Aspelins änka och barn. Striden varade i 16 år och väckte stor uppmärksamhet i Sverige. Aspelins bouppteckning omfattade totalt 1 268 982 kronor, vilket gjorde honom till en av Sveriges rikaste personer.

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d] Govert Indebetou, Slägterna Aspelin från Småland, Personhistorisk tidskrift, 1903, s. 190, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]