Thanatopolitik
Thanatopolitik, även stavat tanatopolitik, (från grekiskan: θάνατος 'död' och πολιτικά 'läran om staden') är en term inom politisk teori som avser den del av biopolitiken som rör (människans) död. Termen kontrasteras så mot den del av biopolitiken som rör det livgivande, men avgränsas ibland även mot nekropolitik, som avser den döda kroppen som ett politiskt objekt.[1][2]
Biopolitiken rör de politiska processer som påverkar födsel, liv och död. Döden har alltid varit föremål för politiken på så sätt att suveränen har haft makt att antingen döda människor eller låta människor dö, ett synsätt som i synnerhet framförts av Michel Foucault.[3] Begreppet thanatopolitik myntades av den italienske filosofen Giorgio Agamben, som bland annat använde det i Homo sacer (1995), för att särskilja den aspekt av biopolitiken som rör beslut om döden.[4][5][6]
Medan Agamben, liksom Roberto Esposito, till stor del behandlat thanatopolitik i samband med vissa totalitära styren och ideologier, såsom nazism, har andra antagit bredare perspektiv och granskar thanatopolitiska aspekter även i liberala miljöer.[2] Den politiska filosofen Chiara Bottici menar att hela den mänskliga politikens historia kan anses som thanatopolitisk eftersom politik i regel konceptualiseras som en resa mot döden.[7]
Referenser redigera
- ^ Troyer, John (2020). Technologies of the human corpse. Cambridge, MA: MIT Press. sid. 123-138
- ^ [a b] Jan Grue, The Death of Others. On the Narrative Rhetoric of Neoliberal Thanatopolitics, Disability Studies Quarterly, 42 (1), 2022. Läst 8 september 2022.
- ^ Foucault, Michel (2003). Mauro Bertani och Alessandro Fontana. red. "Society must be defended. New York: Picador. sid. 239-264
- ^ Langford, Jean M. (2013). ”Introduction” (på engelska). Consoling Ghosts: Stories of Medicine and Mourning from Southeast Asians in Exile. University of Minnesota Press. Libris 18513756
- ^ Giorgio Agamben (1995), Homo sacer : den suveræne magt og det nøgne liv, översatt till danska av Carsten Juhl, Klim, 2016, ISBN 978-87-7955-275-3. Läst 8 sept 2022.
- ^ S.J. Murray, Thanatopolitics, i: J.R. Di Leo (red.) Bloomsbury Handbook to Literary and Cultural Theory, s. 718–19, Bloomsbury, London 2018). Läst 7 september 2022.
- ^ Chiara Bottici. ”Rethinking the biopolitical turn: From the thanatopolitical to the geneapolitical paradigm”. Graduate Faculty of Philosophy Journal 36 (1).