Kaspisk snöhöna

asiatisk fasanfågel
(Omdirigerad från Tetraogallus caspius)

Kaspisk snöhöna[2] (Tetraogallus caspius) är en bergslevande fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3] Den förekommer i bergstrakter i västra Asien. Arten minskar i antal men beståndet tros vara livskraftigt.

Kaspisk snöhöna
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteTetraogallus
ArtKaspisk snöhöna
T. caspius
Vetenskapligt namn
§ Tetraogallus caspius
Auktor(Gmelin, 1784)

Utseende och läte

redigera

Kaspisk snöhöna är en stor hönsfågel, mellan 56 och 63 centimeter i längd.[4] På håll ser den jämngrå ut, men är mönstrad i grått, brunt, vitt och svart. Bröstet är blekgrått, den har ett vitt bröst och en vit fläck på halssidan och nacken är mörkgrå. I flykten syns vita vingpennor och undergump. Hanen och honan är lika, men ungfåglarna är något mindre och dovare i färgerna.

Lätet är en ödesmättad vissling, vagt påminnande om storspovens: sooo-looo-leee. Till skillnad från den närbesläktade kaukasiska snöhönan sjunker den inte i tonläge på mot slutet. Ett annat läte är ljudliga och bubblande kacklingar: bak-bak-bak-bak-barrrrr.

 
 

Utbredning och systematik

redigera

Kaspisk snöhöna är mycket närbesläktad med kaukasisk snöhöna. Arten delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Tetraogallus caspius caspius – förekommer i bergstrakter i östra Turkiet, södra Ryssland och västra Iran
  • Tetraogallus caspius semenowtianschanskii – förekommer i bergskedjan Zagros i sydvästra Iran

Vissa urskiljer även underarten tauricus med utbredning i södra och östra Turkiet samt i Armenien.[5]

Levnadssätt

redigera

Kaspisk snöhöna är en bergslevande fågel som vanligtvis häckar från 2 400 meter över havet upp till snögränsen, men kan på vissa ställen gå ner till 1 800 meter eller upp till 4.000 meter. Arten lever av frön och växtdelar. Liksom kaukasisk snöhöna flyger den på morgonen ner från sin sovplats på en högt belägen klippavsats för att födosöka och tar sig långsamt uppför under dagen. Den ses oftast i par eller smågrupper med upp till åtta individer, men på hösten kan den samlas i mycket större grupper med upp till 60 fåglar.[6]

Arten häckar i slutet av april och maj. Den lägger normalt fem till nio lerfärgade ägg i en uppskrapad grop sparsamt fodrad med gräs eller barr och några enstaka fjädrar. Endast honan ruvar äggen, i 28-29 dagar. Det är också endast honan som sedan matar dem.[6]

Status och hot

redigera

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] I Europa tros det häcka 4 500–10 800 par.[1] Europa antas utgöra 55% av artens utbredningsområde, vilket gör att världspopulationen preliminärt kan uppskattas till mellan 16 000 och 40 000 individer.[1]

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2011 Tetraogallus caspius . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 1 februari 2012.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  6. ^ [a b] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Caspian Snowcock (Tetraogallus caspius). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53373 on 5 januari 2018).

Externa länkar

redigera