Templet i Idfu är ett forntida Egyptiskt tempel beläget på Nilens västsida i staden Idfu som under den grekisk-romerska eran var känd som Apollonopolis Magna, efter den centrala gudomen Horus-Apollo.[1] Templet är ett av de bäst bevarade i Egypten och är tillägnat falkguden Horus. Det uppfördes under den ptolemaiska eran mellan 237 och 57 f.Kr. Inskriptionerna på dess väggar ger viktig information om språket, myter och religion under den grekisk-romerska eran i forntidens Egypten. Speciellt ger tempelbyggnadernas inskriptioner texter med såväl detaljer om dess uppförande som information om de mytiska tolkningarna av detta och alla andra tempel.[1] Här finns också viktiga scener och inskriptioner av det heliga dramat som är kopplat till den uråldriga konflikten mellan Horus och Set.[1] De översätts av det tyska projektet Edfu-Project.

Templet i Idfu
Tempel
Huvudingången till templet i Idfu
Huvudingången till templet i Idfu
Land Egypten Egypten
Stad Idfu
Koordinater 24°58′40″N 32°52′24″Ö / 24.97778°N 32.87333°Ö / 24.97778; 32.87333
Längd 79 m
Bredd 36 m
Höjd 36 m
Tillägnad Horus
Material Sandsten
Grundad 23 augusti 237 f.Kr.
Färdigbyggd 57 f.Kr
Geonames 355842
Hieroflyfiskt namn
F18
D46
t
O49
(Bḥd.t)


Templet är sedan 28 juli 2003, tillsammans med tre andra tempel, uppsatt på Egyptens tentativa världsarvslista under den gemensamma beteckningen Faraoniska tempel i Övre Egypten från ptolemeiska och romerska perioderna.[2]

Historia redigera

Idfu var ett av flera tempel som byggdes under den ptolemaiska perioden, däribland Templet i Dendera, Templet i Esna , Templet i Kom Ombo och File. Templets storlek speglar det relativa välståndet då det byggdes.[3] Dagens tempel, påbörjades den 23 augusti år 237 f.Kr. Till en början bestod det av en pelarhall, två tvärgående hallar och en central helgedom omgiven av kapell."[4] Byggandet inleddes under Ptolemaios III:s regeringstid och stod klart år 57 f.Kr under Ptolemaios XII. Templet byggdes på en plats där ett äldre och mindre tempel, också det tillägnat Horus, stod. De tidigare byggnadsverken var dock orienterade i öst-västlig riktning snarare än den nord-sydliga riktning som det nya templet byggdes i. En rasad pylon ligger alldeles öster om det nuvarande templet; inskriptioner har hittats som pekar mot ett byggnadsprogram under Nya riket regenter Ramses I, Seti I och Ramses II.

 
Den centrala helgedomen.
 
Väggreliefer i templet

Ett naos till Nektanebos II, en lämning från en tidigare byggnad, är bevarad i den inre helgedomen. Den står för sig själv medan templets centrala helgedom är omgiven av nio kapell.[4]

Templet i Idfu slutade användas som ett religiöst monument efter Theodosius I edikt som förbjöd icke-kristen tillbedjan inom Romarriket år 391 e.Kr. Som på många andra håll, förstördes templets utskurna reliefer av de kristna som kom att dominera Egypten. Det svarta taket i hypostylsalen, ännu synligt, tros vara resultatet av en brand avsedd att förstöra religiösa avbildningar som ansågs hedniska.

Under århundradena, kom templet att begravas under 12 meter ökensand och lager av flodslam från Nilen. Lokalinvånare byggde sina hem direkt ovanpå de gamla tempelgrunderna. Endast de övre delarna av tempelpylonerna var synliga 1798 då templet identifierades av en fransk expedition. 1860 inledde Auguste Mariette, en fransk Egyptolog arbetet med att befria templet i Idfu från sanden.

Templet i Idfu är nästan helt intakt och ett mycket bra exempel på ett forntida Egyptiskt tempel.[1] Templets arkeologiska betydelse och goda bevarandetillstånd har gjort det till en betydande sevärdhet för turister och ett vanligt stopp för många flodbåtar som kryssar längs Nilen. 2005 fräschades templet upp med ett besökscentrum och en asfalterad bilparkering.[5] Ett sofistikerat belysningssystem sattes upp i slutet av 2006 för att möjliggöra nattbesök.[6]

Religiös betydelse redigera

Templet i Idfu är det största templet tillägnat Horus och Hathor av Dendera.[1] Det var centrum för flera festivaler helgade till Horus. Varje år sades "Hathor resa söderut från sitt tempel i Dendera för att besöka Horus i Idfu och denna tilldragelse, som markerade deras heliga giftermål, innebar en stor festival och pilgrimsvandringar."[1]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ [a b c d e f] David, Rosalie (1993). Discovering Ancient Egypt. Facts on File. sid. 99. ISBN 978-0816031054 
  2. ^ ”Pharaonic temples in Upper Egypt from the Ptolemaic and Roman periods” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/1824/. Läst 6 juni 2012. 
  3. ^ Agnese, Giorgio och Maurizio Re (2004). Ancient Egypt: Art and archaeology of the land of the pharaohs. sid. 23. ISBN 0-7607-8380-2 
  4. ^ [a b] Dieter Arnold, Nigel Strudwick & Sabine Gardiner (2003). The Encyclopaedia of Ancient Egyptian Architecture. I.B. Tauris Publishers. sid. 78. ISBN 1-86064-465-1 
  5. ^ ”"SPOTLIGHT INTERVIEW 2005 - Dr. Zahi Hawass"”. http://guardians.net/spotlite/spotlite-hawass-2005.htm. Läst 25 april 2007. 
  6. ^ ”"Night visits to Temple of Horus allowed as of New Year"”. Arkiverad från originalet den 24 januari 2007. https://web.archive.org/web/20070124182357/http://www.sis.gov.eg/En/EgyptOnline/tourism/000003/0204000000000000002517.htm. Läst 26 april 2007. 

Litteratur redigera

  • Oakes, Lorna and Lucia Gahlin. Ancient Egypt: An illustrated reference to the myths, religions, pyramids and temples of the land of the pharaohs. 2006. ISBN 0-7607-4943-4