Takht-i-Bahi
Takht-i-Bahi (eller Takhtbai eller Takht Bahai) är ett buddhistiskt klosterkomplex från 100-talet f.Kr[1]. Det är beläget omkring 15 km från Mardan i Nordvästra gränsprovinsen, Pakistan[1]. Komplexet blev ett världsarv 1980[1].
| Buddhistiska ruiner i Takht-i-Bahi och resten av grannstaden Sahr-i-Bahlola | |
 | |
| Geografiskt läge | |
|---|---|
| Koordinater | 34°11′24″N 71°33′36″Ö / 34.19000°N 71.56000°Ö |
| Land |  Pakistan |
| Region* | Asien och Oceanien |
| Data | |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterier | iv |
| Referens | 140 |
| Historik | |
| Världsarv sedan | 1980 (4:e mötet) |
| * Enligt Unescos indelning. | |
Takht betyder tron och bahi, "vatten" eller "källa" i persiska/urdu. Klosterkomplexet kallades Takht-i-Bahi då det byggdes på toppen av en kulle och nära en vattenkälla.
Takhtbai är det mest fruktbara tehsile i Mardan. Det växer många grödor i Takht Bai Tehsile, några är tobak, vete och sockerrör. Asiens första sockerbruk byggdes här av den brittiska regeringen nära buddhistklostret.
Historia
redigeraDen första historiska referensen till dessa ruiner gjordes 1836 av den franske officeren, General Court[1]. Utforskningar och utgrävningar startade först efter 1852[1].
Referenser
redigera- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.