Taggråttor

släkte i underfamiljen möss

Taggråttor (Maxomys) är ett släkte i underfamiljen möss med 17 arter.

Taggråttor
Maxomys surifer
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGnagare
Rodentia
ÖverfamiljMusliknande gnagare
Myomorpha
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljMöss
Murinae
SläkteTaggråttor
Maxomys
Vetenskapligt namn
§ Maxomys
AuktorE. Geoffroy St.-Hilaire, 1805
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning

redigera

Dessa möss når en kroppslängd mellan 10 och 24 centimeter och därtill kommer en 8 till 22 centimeter lång svans. Vikten varierar beroende på art mellan 35 och 285 gram. Pälsen har på ovansidan en brun till rödbrun eller grå färg, buken är vit eller ljusgrå. Beroende på art är pälsen mjuk eller taggig. Även svansen som är täckt med fjäll är på ovansidan mörkare än på undersidan. Kännetecknande för släktet är de smala långsträckta bakfötterna och vissa detaljer i skallens konstruktion. Antalet spenar hos honor är 6 eller 8.[1]

Utbredningsområdet för släktet sträcker sig över Sydostasien, från Myanmar till Sulawesi. De lever på marken i tropisk regnskog och klättrar aldrig på träd. Taggråttor gräver tunnlar som slutar i bon som fodras med löv. Födan utgörs främst av rötter, nedfallna frukter och andra växtdelar, insekter och små ryggradsdjur äter de sällan. Alla arter är ganska skygga och undviker kontakt med människor. Honor har upp till 6 ungar per kull.[1]

Systematik

redigera

Wilson & Reeder (2005) beskriver släktet som isolerat i underfamiljen och listar det i en egen släktgrupp.[2] Enligt genetiska undersökningar som utfördes av Lecompte et al. (2008) tillhör släktet en utvecklingslinje av möss som koncentrerar sig i Sydostasien, Nya Guinea och Australien. Forskarlaget kallade linjen Rattini.

Det skiljs mellan 17 arter[2]:

IUCN listar M. pagensis som starkt hotad (endangered), M. inflatus, M. rajah, M. wattsi, och M. whiteheadi räknas som sårbar (vulnerable), M. baeodon, M. dollmani, M. hylomyoides och M. ochraceiventer listas med kunskapsbrist och alla andra som livskraftig.[3]

Året 2012 tillkom med Maxomys tajuddinii ytterligare en art.

Referenser

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 19 oktober 2009.
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, 1999, sid.1573-1574, ISBN 0801857899
  • Don E. Wilson und DeeAnn M. Reeder (utgivare): Mammal Species of the World. 3 upplaga. The Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  • Emilie Lecompte, Ken Aplin, Christiane Denys, François Catzeflis, Marion Chades und Pascale Chevret: Phylogeny and biogeography of African Murinae based on mitochondrial and nuclear gene sequences, with a new tribal classification of the subfamily. In: BMC Evol. Biol. 8:199 (2008), S. 1-21. Fulltext
  1. ^ [a b] Nowak, R. M. (1999) sid.1574−1575.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder (2005) Maxomys.
  3. ^ Maxomys på IUCN:s rödlista, Version 2021-1. läst 18 april 2021.