Tønder Nissen
Rasmus Tønder Nissen, född den 14 januari 1822 i Melhus socken, död den 19 januari 1882 i Kristiania (nuvarande Oslo), var en norsk kyrkohistoriker. Han var kusin till Hartvig Nissen.
![](http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/9/9c/Rtnissen.jpg/250px-Rtnissen.jpg)
Nissen blev candidatus theologiæ 1843 samt var sedan lärare och inspektör vid kusinens skola till 1854, då han blev lektor vid Kristiania universitet. År 1864 blev han professor i teologi med kyrkohistoria som huvudämne. Nissen var ledamot av flera kyrkliga och pedagogiska kommittéer och från den 1 januari 1875 till sin död statsråd och chef för Kyrkodepartementet i Frederik Stangs och Chr.A. Selmers strängt konservativa ministärer.
Nissen utgav flera läroböcker i världshistoria och en Kirkehistorie (1867, många upplagor; svensk översättning "Kyrkohistoria för skolan och hemmet", 1867; 8:e upplagan 1895). I Luthersk Kirketidende, I (1863) författade han en lång artikelserie om "religiösa rörelser och kyrkliga förhandlingar i Sverige". Hans huvudverk, De nordiske kirkers historie, utgavs efter hans död av Th.G.B. Odland (1884).
Vid Köpenhamns universitets jubelfest 1879 kreerades Nissen till hedersdoktor. Han var medlem av Videnskabsselskabet i Kristiania från dess stiftande 1857 och av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab i Trondhjem från 1864. Nissen blev riddare av Sankt Olavsorden 1874 och kommendör av första klassen 1880. Nissen var även kommendör av Nordstjärneorden.
Källor
redigera- Nissen, 2. Rasmus Tönder i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)