Symfoni nr 5 (Henze)
Symfoni nr 5 av Hans Werner Henze komponerades 1962. Den hade premiär den 16 maj 1963 på Lincoln Center i New York framförd av New York Philharmonic under ledning av Leonard Bernstein.
Historia redigera
Verket är skrivet för stor orkester i tre satser, varav den första citerar direkt ur arian My own, my own ur Henzes opera Elegi för unga älskande. Detta melodiska fragment återkommer i den lyriska adagiosatsen, som tar formen av en serie långsamma kadenser för altflöjt, viola och engelskt horn. Finalen är 32 miniatyrvariationer på kadensmaterialet i den långsamma satsen.[1]
Henze komponerade symfonin för New York Philharmonic, som uruppförde verket den 18 maj 1963 under Leonard Bernstein. Även om det antogs att New York firades i musiken, skrev Henze senare:
- Jag har att göra med ... dramatiska skildringar av sensuella konflikter och glädjeämnen som föranleds av den sinnliga lyckan i 20-talets Rom, dess folk, dess landsbygd och omgivningar, och till och med av dess något hårdare dialekt jämfört med Neapel där jag tidigare bodde.[2]
1965 spelades symfonin in av Berlinfilharmonikerna under tonsättaren. En sändning av världspremiären, med Bernstein som dirigent, släpptes av New York Philharmonic som en del av en Bernstein Live-uppsättning.
Struktur och stil redigera
Symfonin är komponerad för piccolaflöjt, 3 flöjter, 2 oboeer, 2 engelskt horn, 4 valthorn, 4 trumpeter, 4tromboner, slagverk, 2 harpor, 2 pianon och stråkar.
Symfonin består av tre satser :
- Movimentato
- Adagio
- Moto perpetuo
Speltiden är omkring 20 minuter.
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.