Svenska trädgårdsföreningen var en förening, som bildades i Stockholm 1832 efter förebild av Royal Horticultural Society, stiftat i London 1804.
Historik
redigera
Föreningen, vars verksammaste krafter var livmedikus Magnus Martin af Pontin och professor Anders Retzius, arrenderade till en början en trädgård vid Norrtullsgatan, anordnade 1833 den första svenska trädgårdsutställningen, flyttade 1838 sin trädgård till en tomt vid Drottninggatan (på den plats där Norra latinläroverket sedermera uppfördes), där flera växthus byggdes, öppnade 1840 en skola för trädgårdselever, erhöll statsanslag och utdelade till mindre bemedlade, skolor och hushållningssällskap en mängd fruktträd, buskar, frön och så vidare. År 1861 övertog den på 50-årigt arrende trädgården vid Rosendals slott, dit undervisningen, i vilken kunde ha upp till 30 elever samtidigt, och verksamheten i övrigt förlades och där åtskilliga växthus, undervisningslokaler och bostäder uppfördes.
Föreningen utgav under de första åren av sin verksamhet en liten årsskrift, 1869–1872 en tidskrift med sex häften om året och 1878–1905 Svenska trädgårdsföreningens tidskrift, med 6–12 häften årligen. Sedan föreningens ekonomiska ställning starkt försämrats, ansåg sig dess styrelse inte längre kunna uppehålla verksamheten, då arrendet av Rosendal utgick, varför föreningen 1911 upplöstes. Idag minner kvarteret Trädgårdsföreningen i hörnet av Drottninggatan och Olof Palmes gata om föreningen och dess tidigare parkanläggning.
Se även
redigeraKällor
redigera- Trädgårdsföreningar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1920)
- Catharina Nolin, "Svenska Trädgårdsföreningen 1832–1911", Bebyggelsehistorisk Tidskrift nr 31–32 1996.