Wikipedia

Steve Stricker

Steve Stricker, född 23 februari 1967, är en amerikansk professionell golfspelare och som spelar på PGA Touren. Stricker har tolv stycken PGA Toursegrar och har som bäst varit rankad världstvåa enligt den officiella världsrankingen.[1][2]

Steve Stricker
Född23 februari 1967 (57 år)
Edgerton, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidUniversity of Illinois
Edgerton High School
SysselsättningGolfspelare
Utmärkelser
PGA Tour Comeback Player of the Year (2006)
PGA Tour Comeback Player of the Year (2007)
Payne Stewart Award (2012)
Webbplatsstevestrickergolf.com
Redigera Wikidata

Stricker blev vald som lagkapten för det amerikanska Presidents Cup laget 2017.[3]

Biografi redigera

Stricker, född 1967 i Edgerton, Wisconsin, spelade golf vid University of Illinois och tog examen 1990 och blev proffs samma år.[1] Stricker spelade under tidigt 90-tal efter att han blev proffs på PGA Tour Canada och vann 1993 Canadian PGA Championship, och slutade på en delad fjärdeplats på Canadian Open, vilket gjorde att han slutade på en andraplats på PGA Tour Canadas penninglista. Året efter, 1994, började Stricker spela på PGA Touren.[4]

Strickers första seger på PGA Touren kom 1996 då han vann Kemper Open med tre slag och 270 slag (-14 under par) totalt.[5] Han vann senare samma år Motorola Western Open.[6]

Under PGA Championship 1998 på Sahalee Country Club utanför Seattle, spelade Stricker i sista boll på söndagen med Vijay Singh som ledde mästerskapet efter 54-hål. Stricker kom på en andraplats, två slag efter Singh som vann på 271 slag (-9 under par).[7] Strickers andraplats i mästerskapet är hans bästa placering i en major; han har slutat på fjärdeplats i British Open 2016 och två femteplatser i US Open (1998 & 1999), samt en sjätteplats i US Masters (2009).[8]

Stricker vann sin tredje (och sin mest prestigefulla) PGA Tourseger i WGC Match Play Championship 2001, som då spelade i Australien, genom att besegra Pierre Fulke med 2&1 i finalmatchen. Segern gav Stricker spelrättigheter på PGA Touren för de tre uppkommande säsongerna.[9] Efter dåligt spel i flera säsonger, och hans vinststatus från WGC-vinsten 2001 gick ut, förlorade Stricker sina spelrättigheter på PGA Touren efter 2004.[10] Under 2006 spelar Stricker PGA Tourtävlingar genom sponsorinbjudningar, men lyckas spela ihop tillräckligt mycket pengar för att sluta på en 34:e plats på penninglistan, vilket gav honom spelrättigheter på PGA Touren för 2007, samt utmärkelsen Comeback Player of the Year 2006.[11]

Han vann senare sin fjärde seger på touren 2007 i The Barclays, vilket gav honom en plats i 2007 års Presidents Cup.[1] I början av 2008 förlorade Stricker i särspel mot Daniel Chopra i Mercedes Benz Championship, första tävlingen på året.[12] Under Bob Hope Classic 2009 hade Stricker 61 slag på det tredje tävlingsvarvet, och 62 på det fjärde. Tävlingen spelades över 90 hål, men efter de första 72 hålen var Stricker -33 under par, vilket blev nytt PGA Tourrekord med lägsta resultat mot par efter 72 hål.[13] Han gick på 77 slag på sista tävlingsdagen för att sluta på en fjärdeplats.[1]

Stricker vann tre tävlingar 2009: John Deere Classic, Deutsche Bank Championship och Crowne Plaza Invitational at Colonial. Efter vinsten i Deutsche Bank så blev Stricker rankad som världstvåa.[14]

I juli 2011 vinner Stricker John Deere Classic för tredje året i rad, vilket gör honom till den tionde spelaren att vinna samma tävling tre år i rad efter andra världskriget.[15] Stricker är även en av två spelare som har vunnit John Deere Classic tre gånger, samtidigt som han innehar (år 2017) det lägsta 72 håls resultatet i tävlingen på 258 slag.[16]

I början av 2013 års säsong meddelade Stricker att han skulle dra ned på tävlandet, och hoppades på att enbart spela 10 eller 12 tävlingar.[17]

Stricker var vicekapten för USA:s Ryder Cup-lag 2014 och 2016.[18][19]

Stricker började spela på Champions Tour 2017 efter att ha fyllt 50 år i februari, och slutade på en andraplats i sin första tävling på touren, ett slag efter Tom Lehman.[20] Stricker bad USGA om att få en inbjudan till 2017 års US Open som spelades på Erin Hills GC i hans hemstat Wisconsin, men fick avslag.[21] Han kvalificerade sig istället in i mästerskapet genom en kvalificeringstävling i Memphis och slutade senare på en delad 16:e plats i US Open.[1]

Vinster redigera

No. Datum Tävling Resultat Mot par Segermarginal Runner(s)-up
1 Maj 26, 1996 Kemper Open 69-68-65-68=270 −14 3 slag Brad Faxon, Scott Hoch, Mark O'Meara,

Grant Waite

2 Jul 7, 1996 Motorola Western Open 65-69-67-69=270 −18 8 slag Billy Andrade, Jay Don Blake
3 Jan 7, 2001 WGC Match Play Championship 2 & 1 Pierre Fulke
4 Aug 26, 2007 The Barclays 67-67-65-69=268 −16 2 slag K. J. Choi
5 Maj 31, 2009 Crowne Plaza Invitational at Colonial 63-63-69-68=263 −17 Särspel Tim Clark, Steve Marino
6 Jul 12, 2009 John Deere Classic 71-61-67-64=264 −20 3 slag Zach Johnson, Brett Quigley, Brandt Snedeker
7 Sep 7, 2009 Deutsche Bank Championship 63-72-65-67=267 −17 1 slag Jason Dufner, Scott Verplank
8 Feb 7, 2010 Northern Trust Open 67-65-66-70=268 −16 2 slag Luke Donald
9 Jul 11, 2010 John Deere Classic (2) 60-66-62-70=258 −26 2 slag Paul Goydos
10 Jun 5, 2011 Memorial Tournament 68-67-69-68=272 −16 1 slag Brandt Jobe, Matt Kuchar
11 Jul 11, 2011 John Deere Classic (3) 66-64-63-69=262 −22 1 slag Kyle Stanley
12 Jan 9, 2012 Hyundai Tournament of Champions 68-63-69-69=269 −23 3 slag Martin Laird

Lagtävlingar redigera

Professionell

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] ”Steve Stricker - Official PGA TOUR Profile”. PGATour. http://www.pgatour.com/players/player.06527.html. Läst 22 augusti 2017. 
  2. ^ ”STEVE STRICKER”. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170823020623/http://www.owgr.com/en/Ranking/PlayerProfile.aspx?playerID=4818. Läst 22 augusti 2017. 
  3. ^ Shedloski, Dave. ”Furyk, Weir added as Presidents Cup assistant captains - Golf Digest” (på engelska). Golf Digest. https://www.golfdigest.com/story/furyk-weir-added-as-presidents-cup-assistant-captains. Läst 22 augusti 2017. 
  4. ^ Rubenstein, Lorne (11 april 2001). ”Mastering Canadian Tour” (på kanadensisk engelska). https://www.theglobeandmail.com/sports/golf/mastering-canadian-tour/article760591/. Läst 22 augusti 2017. 
  5. ^ ”Washingtonpost.com: 1996 Kemper Open”. www.washingtonpost.com. http://www.washingtonpost.com/wp-srv/sports/golf/longterm/1999/kemper/history/1996scoreboard.htm. Läst 22 augusti 2017. 
  6. ^ ”Western Open Winners” (på engelska). tribunedigital-chicagotribune. http://articles.chicagotribune.com/2000-07-05/sports/0007050007_1_walter-hagen-ralph-guldahl-mac-smith. Läst 22 augusti 2017. 
  7. ^ ”1998 PGA Championship was a big boost to Sahalee” (på amerikansk engelska). The Seattle Times. 18 maj 2015. http://www.seattletimes.com/sports/golf/1998-pga-championship-was-a-big-boost-to-sahalee/. Läst 22 augusti 2017. 
  8. ^ ”The best players never to have won a major” (på engelska). Today's Golfer. http://www.todaysgolfer.co.uk/news-and-events/tour-news/20171/june/the-best-players-never-to-win-a-major/. Läst 22 augusti 2017. 
  9. ^ ”ESPN.com - Golf Online - Stricker strikes gold with Match Play title”. www.espn.com. http://www.espn.com/golfonline/tours/s/2001/0106/999020.html. Läst 22 augusti 2017. 
  10. ^ ”The 2010 PGA Championship - Lessons from 2004 PGA boost Stricker in 2010” (på engelska). www.pga.com. http://www.pga.com/pgachampionship/2010/news/stricker-081110.html. Läst 22 augusti 2017. 
  11. ^ ”Stricker may repeat as comeback player of the year” (på engelska). GOLF.com. http://www.golf.com/ap-news/stricker-may-repeat-comeback-player-year. Läst 22 augusti 2017. 
  12. ^ agencies, By Patrick Nathanson and. ”Daniel Chopra wins Mercedes Championship” (på engelska). Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/sport/golf/ustour/2288270/Daniel-Chopra-wins-Mercedes-Championship.html. Läst 22 augusti 2017. 
  13. ^ ”Stricker on course for record score as players tear up Classic courses” (på brittisk engelska). The Guardian. 25 januari 2009. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/sport/2009/jan/25/steve-stricker-bob-hope-classic. Läst 22 augusti 2017. 
  14. ^ Dorman, Larry (7 september 2009). ”Stricker Wins Deutsche Bank Championship and Takes Lead in FedEx Cup Race” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/2009/09/08/sports/golf/08golf.html. Läst 22 augusti 2017. 
  15. ^ ”Daily Wrap-up: Round 4, John Deere Classic”. PGATour. http://www.pgatour.com/news/2011/07/10/rd4-wrap-up.html. Läst 22 augusti 2017. 
  16. ^ ”Know Your PGA Tour Golf Tournaments: The John Deere Classic”. ThoughtCo. https://www.thoughtco.com/pga-tour-john-deere-classic-1566545. Läst 22 augusti 2017. 
  17. ^ ”Stricker to cut back on schedule”. PGATour. http://www.pgatour.com/tourreport/2013/01/04/stricker-to-cut-back-on-schedule.html. Läst 22 augusti 2017. 
  18. ^ ”Team USA Vice-Captain Profile: Steve Stricker - RyderCup.com” (på engelska). www.rydercup.com. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170823021228/http://www.rydercup.com/usa/team/team-usa-vice-captain-profile-steve-stricker. Läst 22 augusti 2017. 
  19. ^ ”Captain Tiger? Woods to assist '16 Ryder team”. ESPN.com. http://www.espn.com/golf/story/_/id/14163557/tiger-woods-jim-furyk-steve-stricker-named-2016-ryder-cup-captains-us. Läst 22 augusti 2017. 
  20. ^ Marksbury, Jessica. ”Steve Stricker, now 50, on competing against the young guns and captaining the Presidents Cup” (på engelska). GOLF.com. http://www.golf.com/tour-news/2017/06/22/steve-stricker-life-champions-tour-and-captaining-presidents-cup. Läst 22 augusti 2017. 
  21. ^ Press, Associated. ”Steve Stricker denied special exemption to U.S. Open” (på engelska). GOLF.com. http://www.golf.com/tour-news/2017/04/27/steve-stricker-denied-special-exemption-us-open. Läst 22 augusti 2017. 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Steve_Stricker&oldid=52526312”