Stensöta (Polypodium vulgare) är en växtart i familjen stensöteväxter.

Stensöta
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionOrmbunksväxter
Pteridophyta
KlassPteridopsida
OrdningStensöteordningen
Polypodiales
FamiljStensöteväxter
Polypodiaceae
SläkteStensötor
Polypodium
ArtStensöta
P. vulgare
Vetenskapligt namn
§ Polypodium vulgare
AuktorCarl von Linné

Stensötan har sina blad en enda gång parflikade, och skaftet skiljer sig slutligen genom en led från jordstammen, så att inga bladrester utan endast bladärr kvarstår. Växten är mycket vanlig i Sverige och lever dels på skuggig, inte för torr mark, dels på mossiga stenar, klippväggar och stubbar. Av stor betydelse för dess livslopp är bladens förmåga att klara av intorkning, utan att såsom blomväxternas blad vissna och dö. Stensötans blad rullar ihop sina flikar och intar torrställning, för att åter breda ut sig när luften blir fuktig igen eller när det kommer nederbörd.

Stensötan har fått sitt namn av sin ätbara rot som till smaken påminner om sötlakrits.

Ett äldre svenskt alternativt namn är bergsöta[1].

I svensk folkmedicin användes stensötan förr i tiden som medel mot förkylning genom att den kokades i vatten. Enligt svensk folktro skulle en kvinna som tuggade på rötter från stensöta få rikligt med bröstmjölk.[2]

Källor

redigera
  1. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  2. ^ Ebbe Schön: Folktrons ABC (Carlsson Bokförlag, Stockholm 2004), s. 256.

Externa länkar

redigera
 
Stensöta (Polypodium vulgare)