Stadsjord
Stadsjord är den del av staden som historiskt sett användes av borgarna i städerna för åkerbruk, betesmark, skogsbruk med mera. Städerna kunde därför till viss del vara självförsörjande på spannmål[1].
Stadsjordarna kunde vara omfattande och samtliga svenska städer hade tillgång till land. Staten, eller kungamakten, kunde dessutom utöka städernas jordar om man ansåg att det behövdes för försörjningen.[1] Expansionen av tätorter under 1900-talet skedde i många fall inom stadsjordarna som då förlorat sin betydelse för jordbruket och blev en viktig resurs för nya bostadsområden i Sverige under miljonprogrammet.