Karst är ett vittringsfenomen som består av vidare sprickor, skiktfogar och grottsystem, oftast förekommande i kalksten. Namnet karst kommer från bergsplatån Karst i gränstrakterna mellan Slovenien och Italien, och har sedan namngett andra liknande naturbildningar.[1]
En karst kan också fungera som en akvifär där grundvatten magasineras. Ofta finns underjordiska floder i karstområden.
Karstbildningar utvidgas med tiden genom att olika bergarter sakta löses upp av vatten med lågt pH; först stensalt, sen gips, kalksten och till slut även dolomit. Ett känt svenskt karstområde är Lummelundagrottan på Gotland men de största karstområdena i Sverige finns i Bjurälvskarsten och Torneträsk. De djupaste karstgrottorna i Sverige finns i Vadvetjåkka nationalpark. Internationellt är Škocjangrottorna i Slovenien ett känt karstområde; dessa grottor ligger dessutom i provinsen Karst. Det är för övrigt från slaviskans krš - betydande 'stenig', 'karg' - som ordet kommit till svenskan via tyskans Karst.
Ett problem med grundvatten taget ur karstbildningar, jämfört med grundvatten taget ur andra typer akvifärer, är att det mycket oftare innehåller föroreningar.
Se även
redigeraNoter
redigera- ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 15. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 62