Sphenomorphus tenuiculus
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Sphenomorphus tenuiculus[3] är en ödleart som beskrevs av François Mocquard 1890. Sphenomorphus tenuiculus ingår i släktet Sphenomorphus och familjen skinkar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
| Sphenomorphus tenuiculus | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Sphenomorphus |
| Art | Sphenomorphus tenuiculus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sphenomorphus tenuiculus | |
| Auktor | Mocquard 1890 |
| Synonymer | |
|
Sphenomorphus tenuiculum Manthey 1983[1] Lygosoma (hinulia) tenuiculum De 1915[2] Lygosoma tenuiculum Mocquard 1890[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Källor
redigera- ^ Manthey,U. (1983) Exkursion am Mt. Kinabalu (4101 m), Nordborneo, Teil 3: Checkliste der Herpetofauna oberhalb 600 m ü. NN., Herpetofauna 5 (23): 20-31
- ^ de Rooij, N. de (1915) The Reptiles of the Indo-Australian Archipelago. I. Lacertilia, Chelonia, Emydosauria., Leiden (E. J. Brill), xiv + 384 pp.
- ^ [a b] Mocquard, F. (1890) Recherches sur la faune herpétologique des îles de Bornèo et de Palawan., Nouv. Arch. Mus. Hist. Nat., Paris, 3 (2): 115-168.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (4 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphenomorphus+tenuiculus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Sphenomorphus tenuiculus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.