Sphenomorphus muelleri[5] är en ödleart som beskrevs av Hermann Schlegel 1837. Sphenomorphus muelleri ingår i släktet Sphenomorphus och familjen skinkar.[6][7] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[6]

Sphenomorphus muelleri
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljSkinkar
Scincidae
SläkteSphenomorphus
ArtSphenomorphus muelleri
Vetenskapligt namn
§ Sphenomorphus muelleri
AuktorSchlegel 1837
Synonymer
Lygosoma (ictiscincus) muelleri Smith 1937[1]
Lygosoma muelleri Boulenger 1887[2]
Elania muelleri Gray 1845[3]
Lygosoma mulleri Duméril 1839[4]
Scincus muelleri Schlegel 1837[5]
Hitta fler artiklar om djur med

Källor

redigera
  1. ^ Smith,M.A. (1937) A review of the genus Lygosoma (Scincidae: Reptilia) and its allies., Rec. Ind. Mus. 39 (3): 213-234
  2. ^ Boulenger, G. A. (1887) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) III. Lacertidae, Gerrhosauridae, Scincidae, Anelytropsidae, Dibamidae, Chamaeleontidae., London: 575pp.
  3. ^ Gray, J. E. (1845) Catalogue of the specimens of lizards in the collection of the British Museum., Trustees of die British Museum/Edward Newman, London: xxvii + 289 pp.
  4. ^ Duméril, A. M. C. and G. Bibron. (1839) Erpétologie générale, ou Histoire naturelle complète des reptiles. Vol.5., Roret/Fain et Thunot, Paris.
  5. ^ [a b] Schlegel, H. (1837) Abbildungen neuer oder unvollständig bekannter Amphibien, nach der Natur oder dem Leben entworfen., Düsseldorf (Arnz & Comp.), i-xiv + 141 S.
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sphenomorphus+muelleri/match/1. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ Sphenomorphus muelleri i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.