Spencer Thomas de Grey, född 7 juni 1944 i Farnham, Surrey i England, är en brittisk arkitekt.

Spencer de Grey
Född7 juni 1944[1] (79 år)
Farnham, Storbritannien
Medborgare iStorbritannien
Utbildad vidUniversitetet i Cambridge
SysselsättningArkitekt
MakaAmanda Lucy Annan
(g. 1977–)[2][3]
BarnGeorgia Catharine de Grey (f. 1988)[4]
Felix Nicholas de Grey (f. 1992)[4]
FöräldrarRoger de Grey[2]
Flavia Irwin[2]
Utmärkelser
Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden (1997)[5]
Redigera Wikidata
Stora glashuset, National Botanic Garden of Wales (tillsammans med Norman Foster).
Commerzbank Tower i Frankfurt am Main (tillsammans med Norman Foster).

Biografi redigera

Spencer de Grey är son till landskapsmålaren Roger de Grey och målaren Flavia Irwin. Han studerade arkitektur vid Cambridge University där han avlade examen 1969. Samma år blev han ”registrerad arkitekt” och invaldes till Royal Institute of British Architects 1993.

År 1973 kom han till Foster Associates (nuvarande Foster + Partners). 1979 inrättade han Foster Associates kontor i Hong Kong för att leda bygget av huvudkontoret för HSBC. 1981 återvände han till London för att leda ombyggnaden av Stansted Airport. 1991 blev han delägare i Foster Associates. I maj 2007 bildades Foster + Partners där Spencer de Grey och David Nelson utnämndes till chefsarkitekter.

Han har ledd ett stort antal byggprojekt både i Storbritannien utomlands, bland annat ritade han tillsammans med Norman Foster Stora glashuset i National Botanic Garden of Wales och Commerzbank Tower för tyska Commerzbank. I Sverige stod han för formgivningen av Guldbron, Slussens nya huvudbro.

Han är ordförande och professor vid Cambridge University School of Architecture. För sina insatser hedrades han 1997 med Brittiska imperieorden ”CBE” (Commander of the Most Excellent Order of the British Empire).

Källor redigera

Webbkällor redigera

Noter redigera

  1. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Spencer Thomas de Grey, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  5. ^ The London Gazette, 54794, 13 juni 1997, s. B8, ISBN 978-0-11-664794-8, läs online.[källa från Wikidata]