Spanska Nederländerna bestod i huvudsak av dagens Belgien, Nederländerna, Luxemburg samt några angränsande territorier i nuvarande Tyskland och Frankrike. I Frankrike var det i norr Artois med Arras och Franska Flandern, som ligger ovanför Artois, med bland annat Dunkerque, Lille och Douai. I söder mot nuvarande gränsen till Spanien tillhörde även Roussillon Spanien. I och med pyreneiska freden 1659 mellan Spanien och Frankrike avträddes slutligen Artois med Arras samt Roussillon till Frankrike och de andra områdena i nuvarande Frankrike stegvis med olika fredstraktat fram till 1713.

Spanska Nederländerna

1581–1713
Flagga Vapen
Huvudstad Bryssel



Bildades 1581


Upphörde 1713


Folkmängd 1 794 000 (1700)
Idag del av Belgien Belgien Frankrike Frankrike Luxemburg LuxemburgNederländerna Nederländerna Tyskland Tyskland

Nederländska frihetskriget mellan 1568 och 1648 ledde till att Nederländerna blev självständiga från Spanien. De nederländska provinser som i huvudsak var den katolska och franskspråkiga delen av Nederländerna (som ungefär motsvarar dagens Belgien) var, i motsats till de provinser som i nederländska frihetskriget från 1581 blev självständiga, fortsatt under spansk överhöghet. Så skedde främst genom guvernören Alessandro Farneses förtjänst under 1570-talet, något som resulterade i freden i Arras. Spanska Nederländerna upphörde år 1713, efter spanska tronföljdskriget, och kom under habsburgarna i Österrike och kallades därefter Österrikiska Nederländerna.[1]

Källor

redigera

Fotnoter

redigera
  1. ^ ”Belgium” (på engelska). World Statesmen. http://www.worldstatesmen.org/Belgium.html. Läst 7 december 2015.