Snau
Snau är en typ av segelfartyg som skiljer sig från den näraliggande briggen genom sin mastkonstruktion.
Historia och konstruktion redigera
Ett mindre tvåmastat råsegelfartyg kunde i slutet av 1600-talet betecknas antingen brigantin eller snau. Dessa fartyg användes militärt främst som depeschfartyg. Under 1700-talet utvecklades snauen till ett fartyg där gaffelseglet, även kallat briggseglet, är litsad till en spira tätt akter om stormasten, mellan märsen och däcket. Detta innebar att gaffelseglets gaffel kunde hissas högre än storrån, och oberoende av den. Ytterligare en fördel var att seglet inte hindrades av de järnband som höll ihop master som tillverkats av flera delar.[1]
Den lilla masten akter om stormasten för gaffelseglet kallades för snaumast, och förekom även på barkskepp och fullriggare. Mot slutet av 1700-talet när både snauer och briggar förde både storsegel och briggsegel, kallades snauen först snaubrigg innan beteckningen brigg användes för båda typerna.[1]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Landström 1961, s. 176.
Tryckta källor redigera
- Landström, Björn (1961). Skeppet : en översikt av skeppets historia från den primitiva flotten till den atomdrivna ubåten med rekonstruktioner i ord och bilder. Stockholm: Forum. Libris 730980