Slaveri i Rumänien
Slaveri förekom i nuvarande Rumänien under antikens Dakien, då det var en av det antika Grekland och senare romarrikets främsta centrum för slavhandeln. I furstendömena Valakiet och Moldavien (som 1861 förenades till Rumänien) är slaveriet bekräftat från 1200- och 1300-talen fram till 1800-talet, och i Transsylvanien och Bukovina fram till 1783.[1]
Slavarna i Rumänien bestod företrädesvis av landets romska befolkning, men det förekom också krigsfångar av tatariskt ursprung. Bondebefolkningen var livegna men inte slavar. Slavarna kunde ägas av bojarer, kloster eller av staten. Upplysningstidens principer spred sig bland adeln under 1800-talet och ändrade attityden mot slaveriet. De olika kategorierna av slavar frigavs gradvis mellan 1843 och 1856, då slaveriet slutligen upphävdes.
Referenser redigera
- ^ Neagu Djuvara, Între Orient şi Occident. Ţările române la începutul epocii moderne, Humanitas, Bucharest, 1995. ISBN 973-28-0523-4