Öppna huvudmenyn

Slaget om Ruhrområdet, också känt som Ruhrfickan, var ett slag i andra världskrigets slutskede. Slaget stod mellan de västallierade och Nazitysklands sista reserver i armégrupp B mellan 1 april och 21 april 1945

Slaget om Ruhrområdet
Del av Västfronten under andra världskriget
Ägde rum 1 april - 21 april 1945
Plats Ruhrområdet, västra Tyskland
Resultat allierad seger
Stridande
USA USA
Storbritannien Storbritannien
Nazityskland Nazityskland
Befälhavare och ledare
Dwight D Eisenhower, Courtney Hodges, William Hood Simpson Walter Model
Styrka
300 000 350 000
Förluster
4131 döda eller skadade 325 000 tillfångatagna

Innehåll

BakgrundRedigera

Efter att Tyskland hade misslyckats med Ardenneroffensiven i januari 1945, förstördes många av deras pansartrupper. De kvarvarande pansartrupperna skickades till östfronten i Ungern i mars 1945. Eftersom tyskarna hade misslyckats med att återta den viktiga hamnen i Antwerpen kunde de allierade skeppa över stora mängder krigsmateriel till sina trupper på västfronten. Detta i samband med att tyskarna hade satt fronten i gungning med ardenneroffensiven, gjorde att den tyska fronten, till en början långsamt, kollapsade i februari 1945. De allierade hade ockuperat hela Rhens västra bank i slutet av mars 1945 och de hade dessutom tagit ett antal brohuvuden på östra sidan. Samtidigt som amerikanska nionde armén kringgick Ruhrområdet norrifrån, kringgick amerikanska första armén Ruhrområdet söderifrån och de båda arméerna möttes vid Lippstadt den 1 april. Därmed hade de omringat de viktiga industriområdena i Ruhrområdet.

SlagetRedigera

Till en början gick elimineringen av Ruhrfickan långsamt eftersom amerikanerna och britterna ville nå sina mål, bland annat att nå Elbe och tjeckiska gränsen. Tyskarna hade ett något större antal soldater i Ruhrfickan jämfört med de västallierade men många av de tyska soldaterna tillhörde Volksturm och hade minimal krigsutbildning. Dessutom hade de västallierade totalt luftherravälde. Den 12 april, när amerikanerna hade nått Elbe påbörjades den amerikanska offensiven i Ruhrområdet som syftade till att splittra försvaret för att sedan nedkämpa det. Ruhrfickan delades i en västlig större ficka och en östlig mindre ficka. Den östliga delen tvingades kapitulera den 15 april. Den omringade staden Hagen kapitulerade 17 april. Den östra delen av Ruhrfickan, där den viktiga staden Duisburg låg, kapitulerade inte förrän 21 april eftersom Walter Model som var befälhavare över den delen valde att följa Hitlers order och strida till slutet. Han gick ut i ett skogsparti nära Duisburg och sköt sig när han insåg att han riskerade att bli tillfångatagen.


Slagets följderRedigera

Slaget hade egentligen ingen större betydelse för krigets utgång eftersom många av fabrikerna i Ruhrområdet redan var sönderbombade. Men inringningen av så många tyska trupper så långt västerut påskyndade de västallierades offensiv längre österut. Inringningen av Ruhrområdet var de västallierades enda stora inringning på västfronten, men det var vardagsmat på östfronten.



ReferenserRedigera