Skogstordyvel (Anoplotrupes stercorosus)[1][6] är en skalbaggsart som beskrevs av Ludwig Gottlieb Scriba 1791.[7][8] Skogstordyvel ingår i släktet Anoplotrupes[7][8] och familjen tordyvlar.[1][6] Arten förekommer i Europa och österut genom Ukraina och Turkiet till östra Sibirien.[6]

Skogstordyvel
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
ÖverfamiljScarabaeoidea
FamiljTordyvlar
Geotrupidae
SläkteAnoplotrupes
ArtSkogstordyvel
A. stercorosus
Vetenskapligt namn
§ Anoplotrupes stercorosus
AuktorScriba, 1791
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Geotrupes stercorosus Scriba, 1791[1], Geotrupes erythropterus Trella, 1937[2]
Geotrupes picipennis Fleischer, 1925[3]
Geotrupes rugosissimus Fleischer, 1925[3]
Geotrupes prusicus Czwalina, 1884[4]
Geotrupes juvenilis Mulsant, 1842[5]
Hitta fler artiklar om djur med

I Sverige förekommer skogstordyveln från Skåne och norrut till Lule lappmark.[6]

Skogstordyveln blir 12–20 millimeter lång och kroppen är som hos andra tordyvlar bred och vanligen glänsande svart, ofta med ett inslag av blå, violett eller grön metallglans.[6] Ibland förekommer rödaktiga eller rödgula djur, men dessa är sällsynta.[6] Täckvingarna har mycket grunda men synliga fåror.[6] Mellanrummen mellan dessa fåror är oregelbundet tvärrynkade.[6] Den bakre kanten på halsskölden är tydligt uppvikt.[6]

Skogstordyveln förekommer främst i skogar, men den kan också förekomma i jordbrukslandskap och hittas ibland även på betesmarker.[6] De fullbildade tordyvlarna påträffas framförallt under försommaren och hösten, men kan ses under hela säsongen. De kan flyga både på dagen och natten.[6]

Ekologisk kan skogstordyveln räknas till grupperna saprotrofer, saprofager och detrivorer, eftersom den lever på ruttna svampar, förmultnande växtdelar, spillning och ruttnande kadaver, till exempel av hjortdjur.[6]

De fullbildade tordyvlarna bildar par och uppvisar omsorg om avkomman genom att gräva ett slags bo, i form av gångar i marken med flera kammare[6], där äggen läggs, samt genom att gräva ner föda till larverna.[9] Denna kan grävas ned till cirka 30 centimeters djup.[9] Den nya generationen tordyvlar visar sig först nästa sommar, då larvutvecklingen tar ungefär 10 månader.[6]

Bildgalleri redigera

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Dyntaxa: Anoplotrupes stercorosus - Skogstordyvel
  2. ^ Trella T. (1937) Wykaz chrzaszczów okolic Przemysla. Hydrophilidae, Lucanidae, Scarabaeidae, Polskie Pismo entomologiczne. Lwow. Wroclaw 14-15:262-265
  3. ^ [a b] Fleischer A. (1925) Coleopterologicke vyzkumy, Casopis Ceskoslovenske Spolecnosti Entomologicke. Praha 22:20-21
  4. ^ Czwalina G. (1884) Varietäten von Dyticus marginalis und Geotrupes sylvaticus (var.prussicus), Deutsche Entomologische Zeitschrift 28(2):264
  5. ^ Mulsant E. (1842) Histoire naturelle des Coléoptères de France. Lamellicornes, Paris, Lyon :1-623
  6. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Artfakta: Anoplotrupes stercorosus - Skogstordyvel
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/anoplotrupes+stercorosus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ [a b] Scarabs: World Scarabaeidae Database. Schoolmeesters P., 2011-05-30
  9. ^ [a b] Habitat preferences of the forest dung beetle Anoplotrupes stercorosus in the Białowieża Forest. Adam Byk, Piotr Semkiw Warsaw. University of Life Sciences – SGGW (2010).

Externa länkar redigera