Plast (musikalbum)

	Plast
Studioalbum av Just D
Utgivning	1995
Inspelat	1995
Genre	Hiphop
Längd	38:13
Språk	Svenska
Skivbolag	Telegram Records Stockholm
Producent	Kaj Erixon
Just D-kronologi

Plast är den svenska hiphopgruppen Just D:s femte album. Det kom ut våren 1995 ^[1].

För första gången hade bandet valt en annan musikproducent än Bomkrash eller sig själva: Kaj Erixon. Resultatet blev ett mer moget och genomarbetat album.

Åter hade medlemmarna bytt artistnamn och kallade sig rätt och slätt "Wille", "Pedda" och "Gurra".

Senare under våren hotade Christer Sandelins förlag att stämma gruppen för ett olovligt lån ur Sandelins låt Det hon vill ha till Hubbabubba. Det hela gjordes senare upp i godo.^[2]

För albumet fick de även en Grammis i kategorin "Årets album" 1995. ^[3]

Texter redigera

Ett löst sammanhållet tema för albumet är rädslan för att bli galen. Framför allt märks det i Tvångstankar, men även i D man inte vet och Bogeymannen. I övrigt ser man gamla bekanta Just D-motiv i texterna: Att njuta av livet (Sköna skor), underdog-perspektiv (Din boss) och självgodhet (Vi vinner - ni stinker som tillägnades dåvarande Alvik Basket - numera 08 Stockholm).

”	..likaså fyller resten av singlarna mer än väl sitt syfte, men kusligt ekar vissa textrader i den vemodiga titellåten som snarare tycks rikta sej till gruppen som enhet än till en förälskelse: det blev in i en bergvägg vi kunde inte väja men även om det sprack så kan jag bara säja det var värt det...	„
– Wille Crafoord, på hemsidan om Plast

Omslaget redigera

Omslaget designades av F+/Orbit/JustD och är i jämförelse med de tidigare albumen ljus, ren och för sin tid modern. Framsidan visar en stor samling plastfigurer med gruppen i centrum. Dessa plastdockor kunde också beställas från skivbolaget. Texterna i häftet illustreras av manga teckningar.

Mottagandet redigera

Av många Just D-fans ansågs Plast som lite av en besvikelse: Texterna var fortfarande skickligt skrivna, men något djup tycktes saknas, och samplingarna hade inte längre samma charm och fick ofta gå åt sidan till förmån för synth ljud.

Tidskriften pop gav albumet betyget 8/10 och tyckte att "Just D har verkligen lyckats göra en CD som håller både som hip hop-platta och klassisk svensk grammofonunderhållning".^[4]