Simplicius-Quadrille, op. 429, är en kadrilj av Johann Strauss den yngre. Den framfördes första gången den 19 februari 1888 i Gyllene salen i Musikverein i Wien.

Historia redigera

I februari 1887 började Johann Strauss komponera en operett som inte följde det vanliga mönstret. Simplicius byggde på Hans Jakob Christoffel von Grimmelshausens roman Den äventyrlige Simplicissimus (1668) om det Trettioåriga kriget. Den hade premiär den 17 december 1887 på Theater an der Wien med Strauss själv som dirigent. I början av andra akten reste sig en dam på främre parketten och ropade att det luktade brandrök. Endast sex år hade gått sedan Ringtheater brunnit ned med hundratals dödsoffer. Tumult uppstod och folk trängdes för att komma till utgångarna. Några hundratal hann lämna salongen innan Strauss höjde taktpinnen och fortsatte musiken. Den kvarvarande publiken lugnade sig och föreställningen kunde slutföras. Det spekulerades i att en av barnstatisterna kommit för nära en gaslåga med en hattfjäder, men inget sådant framkom under den kommande polisutredningen.[1] Musiknumret som Strauss valde att spela var eremitens romans (Nr 12) i akt II; "lch denke gern zurück".

Trots det allvarliga ämnesvalet tvekade inte Strauss att arrangera en kadrilj utifrån operettens musik. Med undantag för valsen Donauweibchen (op. 427), som han dirigerade själv, överlät han åt brodern Eduard Strauss att framföra de separata orkesterstyckena från Simplicius. I fallet med Simplicius-Quadrille framfördes den första gången som finalnummer vid en av Eduards eftermiddagskonserter med Capelle Strauss i Gyllene salen i Musikverein den 19 februari 1888. Vid samma tillfälle uppfördes även ett annat stycke från operetten, nämligen polkan Soldatenspiel (op. 430).

Om kadriljen redigera

Speltiden är ca 5 minuter och 37 sekunder plus minus några sekunder beroende på dirigentens musikaliska tolkning.[2]

Kadriljen var ett av sju verk där Strauss återanvände musik från operetten Simplicius:

Weblänkar redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter redigera

  1. ^ Vestergård, Berth (2018). Den stora musikerfamiljen Strauss. Stockholm: Obligát. sid. 126. ISBN 978-91-639-6449-7 
  2. ^ Källa: Engelsk översättning av Booklet (sidan 112) för de 52 CD som ingår i den fullständiga utgåvan av Johann Strauss orkesterverk. Naxos. Verket återfinns som spår 4 på CD nr 43.