Öppna huvudmenyn

Sigfrid Ullman

svensk målare och tecknare

Sigfrid Benjamin Ullman, född 3 februari 1886 i Varberg, död 28 februari 1960 i Göteborg, var en svensk målare och tecknare.

Sigfrid Ullman
Sankt Jörgens kyrkogård - Sigfrid och Nanna Ullmans grav.JPG
Sigfrid och Nanna Ullmans grav på S:t Jörgens kyrkogård i Varberg
Född3 februari 1886
Varberg, Sverige
Död28 februari 1960 (74 år)
28 februari 1960
Make/makaJane Gumpert
Nanna Ullman
Konstnärskap
Fältmåleri
Motivlandskap
UtbildningAlthins målarskola, Konstfack och Konstnärsförbundets skola

Innehåll

BiografiRedigera

Sigfrid Ullman var son till prästen Magnus Ullman och Clara Mathilda Trahn samt bror till författaren Gustaf Ullman och halvbror till Lechard Elis Ullman samt brorson till biskop Uddo Lechard Ullman. Ullman var 1911–1929 gift med Jane Gumpert, som han lärde känna under tiden på Konstnärsförbundets skola efter en skilsmässa 1929 gifte han samma år om sig med skulptören Vigga Nanna Johansen, dotter till Skagenmålaren Viggo Johansen och senare känd som Nanna Ullman. Han var farbror till Erland Ullman. Han började sin konstnärliga utbildning vid Althins målarskola 1901–1902, Tekniska skolan 1902–1904, Warner Silfversparres grafiska anstalt 1904–1905 samt Konstnärsförbundets tredje skola 1905–1908. I den senare skolan blev han bekant med flera av de första svenska modernisterna. Under sina nio Stockholmsår vistades han under somrarna i Varberg där han gjorde en bekantskap med Birger Simonsson och en livslång vänskap inleddes. Sommaren 1909 tillbringade han i Simlångsdalen tillsammans med Simonsson, Knut Janson och Isaac Grünewald där de avbildade den halländska naturen. På hösten 1909 reste han till Paris och började på Académie Matisse, där flera av hans kamrater från Konstnärsförbundet redan hade börjat. Efter fullgjord värnplikt kom han till Stockholm hösten 1910 och reste på sommaren 1911 till Fjällbacka för att måla västkustmiljö. Ullman blev medlem i gruppen De unga 1908 och medverkade i samtliga utställningar gruppen genomförde. Speciellt ett kärvt halländskt kustlandskap tilltalade kritikerkåren på den första utställningen 1909 som visades på Hallins konsthandel i Stockholm, men kritiken blev mestadels positiv även på de båda följande utställningarna 1910 och 1911. Han reste därefter till Köpenhamn där han studerade på Rohdes konstskola (före detta Zahrtmanns) konstskola i Köpenhamn 1911–1912. Efter en kort Göteborgsvistelse 1912–1913 reste han tillsammans med Simonsson och Gösta Sandels till St. Chamas i Provence där de vistades några månader för studier och måleri. Han bodde omväxlande i Göteborg och Varberg 1913–1915 innan han var fast bosatt i Lerum 1915–1919. Under sin första tid i Göteborgstrakten fick han tillsammans med Simonsson och Sandels ett stort stöd av bland andra Charlotte Mannheimer, Conrad Pineus,Henrik Sørensen och Birger Bæckström. De tre kamraterna hade också några gemensamma utställningar bland annat på Valands 1913 och 1914 den senare utställningen flyttades senare över till Stockholm men då utökad med arbeten av Mannheimer och August Brunius. Efter upplösningen av De unga bildade de tre konstnärskamraterna Simonsson, Sandels och Ullman Göteborgsgruppen och inredde sina ateljéer i den höga kontorsbyggnaden Hertzia vid Lilla Bommen där de var verksamma 1912–1914 fram till ateljén splittrades och Ullman flyttade till Lerum medan Sandels och Simonsson flyttade till Kungälv, trots dessa flyttar kvarstod sammanhållningen mellan dem. Han vistades utomlands 1919–1929 och under denna tid blev Ullman med i den grupp av tidigare Matisse-elever som gick under namnet Falangen, och som första gången framträdde i Stockholm 1922 Han bodde de första fem åren i Paris innan han flyttade vidare till Rom 1924–1928 för att slutligen vistas i Köpenhamn 1928–1929. Vid återkomsten till Sverige 1929 anställdes han som efterträdde till Tor Bjurström som lärare vid Göteborgs musei rit- och målarskola[1]. Som lärare ansågs han vara mycket sträng och han bemödade sig särskilt för att lära eleverna teckna. Han kvarstannade på lärarposten fram till 1938 och bodde sedan kvar större delen av sitt liv i Göteborg.

Separat ställde han bland annat ut på konstgalleriet God konst[2] i Göteborg 1946, i Oslo 1934 och på Svensk-franska konstgalleriet i Stockholm 1942. Tillsammans med Nanna Johansen-Ullman[3] ställde han ut i Göteborg 1932 och tillsammans med Tore Ahnoff på Konstgalleriet 1950. Han medverkade i en samlingsutställning med Göteborgskonst i Köpenhamn 1815, Konstnärsförbundets utställning i Stockholm 1916, Moderne svensk Kunst i Köpenhamn 1916, konstgruppen Unionalens utställningar i Stockholm 1927 och i Köpenhamn 1931 samt GöteborgskonstLiljevalchs konsthall 1947. På Göteborgs konsthall visades en minnesutställning 1961 och minnesutställningar har även visats i Varberg och Borås. Han var en av initiativtagarna till bildandet av Göteborgs konstnärsklubb 1933 och var klubbens första ordförande fram till 1939. Hans bevarade arkiv och anteckningar förvaras vid Göteborgs universitetsbibliotek[4] de fem volymerna består av manuskript, dikter, tidningsklipp fotografier och korrespondens.

Ullman fick motta Göteborgs stads förtjänsttecken den 4 juni 1948, med följande motivering: "Sigfrid Ullman är en av de två bröder, som var på sitt sätt skickligt och inspirerat skildrat västkustens natur och andliga atmosfär. Vårt känsloliv och vår naturuppfattning skulle vara mycket fattigare utan dem. Sigfrid Ullman blev tidigt göteborgare. Som utövande konstnär och lärare vid Valands målarskola har han satt djupa spår efter sig i vår stads konstliv. Ett växande intresse för målarkonsten är lönen för mödan och gärningen. Göteborg och göteborgarna tackar Er, Sigfrid Ullman."[5]

Ullman är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[6], Borås konstmuseum, Moderna museet[7], Statens porträttsamling[8]Gripsholms slott och Nasjonalgalleriet i Oslo.

BibliografiRedigera

Sigfrid Ullmans ValandseleverRedigera

De som nämns nedan är dels konstnärer som har egna Wikipedia-biografier, dels dem som Tore Ahnoff skriver om i sin artikel om Ullman som lärare vid Valand.[1]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Tore Ahnoff: Om stödjande benet och annat : Minnesfragment från Sigfrid Ullmans sista Valandsår. I Valand : från ritskola till konsthögskola Irja Bergström, redaktör, 1991, sida 115. Libris 7637633.
  2. ^ Libris
  3. ^ Libris
  4. ^ Göteborgs universitetsbibliotek
  5. ^ Anföranden av stadsfullmäktiges ordförande vid utdelning av Göteborgs stads förtjänsttecken 1948–1952.
  6. ^ Göteborgs konstmuseum
  7. ^ Moderna museet
  8. ^ Statens porträttsamling
  9. ^ Libris
  10. ^ Libris
  11. ^ Libris

Externa referenserRedigera