Öppna huvudmenyn

Shundynastin, (大順, Dà Shùn), var en kortlivad kinesisk dynasti som varade från 1644 till 1645. Dynastin grundades av rebellredaren Li Zicheng.

Shundynastin
大順 Dà Shùn (Kinesiska)

1644–1645


Huvudstad Chang'an (Xi'an)
1644[1]
Peking
3 juni 1644[2] - 30 oktober 1644[3]


Statsskick Kejsardöme
Sista kejsare Li Zicheng
Bildades 8 februari 1944[1]
 – bildades ur Mingdynastin
Upphörde 1645
 – uppgick i Qingdynastin

År 1630 under Mingdynastin (1368-1644) anslöt sig Li Zicheng till en rebellerande bondegrupp. Han steg snabbt i graderna och gruppen utökades. Mingdynastin försökte tysta upproret, men misslyckades. 1641 erövrade Li Zicheng Luoyang i Henanprovinsen och året efter intog han Xianggang i Hubeiprovinsen. 1643 hade han erövrat Xi'an i Shaanxiprovinsen som han gav tillbaka dess historiska namn Chang'an. På nyårsafton (8 februari) 1644 utropade sin egen dynasti, Shundynastin (大順). I februari 1644 var Li Zicheng redo att bege sig mot Mingdynastins huvudstad Peking för att försöka ta makten över hela riket.[4]

Samtidigt med att Li Zichneg anfaller Peking är även den manchuriska Qingdynastin (1644-1912) på väg att anfalla Mingdynastin norr ifrån. Alla tre kombattanterna sammandrabbade i Slaget om Shanhaiguan där Li Zicheng förlorade och tvinades fly tillbaka mot Xi'an.[2] Innan han lämnade Peking utropade han sig i hast till kejsare över Shundynastin. Han fortsatte som kringresande stridande mot Qingdynastins arme tills han 1645 plötsligt var försvunnen. Det är tänkbart att han dog i strid vid ett bakhåll vid Jiugong-berget i Hubeiprovinsen, men det påstås även att han drog sig tillbaka och blev munk i Jiashan-templet (夹山寺) i Shimen i Hunanprovinsen.[4]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Wakeman, Frederic (1992). ”The Fall of Beijing” (på engelska). The Great Enterprise: The Manchu Reconstruction of Imperial Order in Seventeenth-Century China. Berkeley, Los Angeles, and London: University of California Press. sid. 234. ISBN 0520048040. https://books.google.se/books?id=8nXLwSG2O8AC&pg=PA225&hl=sv&source=gbs_toc_r&cad=3#v=onepage&q=shun%20dynasty&f=false 
  2. ^ [a b] Mote, Frederick W. (2003). ”Alien Rule Returns” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 815-817. ISBN 0674012127. http://www.amazon.com/Imperial-China-900-1800-F-Mote/dp/0674012127 
  3. ^ Rowe, William T. (2012) (på engelska). China's Last Empire: The Great Qing. Belknap Press. sid. 19. ISBN 0674066243. https://books.google.se/books?id=KN7Awmzx2PAC&printsec=frontcover&dq=qing+dynasty+capital+30+october+1644&hl=sv&sa=X&ei=2TdVU6DPPMeg4gTCroG4DA&redir_esc=y#v=onepage&q=capital%201644%20Beijing%20october%2030&f=false 
  4. ^ [a b] 张, 英聘 (2003). ”Success and Failure of Li Zicheng” (på engelska). THE HISTORY AND CIVILIZATION OF CHINA. 中央文献出版社. sid. 176-177. ISBN 7-5073-1360-3 

Tryckta källorRedigera