Orangekronad snårsparv[2] (Atlapetes seebohmi) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]
| Orangekronad snårsparv Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Amerikanska sparvar Passerellidae |
| Släkte | Snårsparvar Atlapetes |
| Art | Orangekronad snårsparv A. seebohmi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Atlapetes seebohmi | |
| Auktor | (Taczanowski, 1883) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
Utseende
redigeraOrangekronad snårsparv är en stor Atlapetes-snårsparv med rostorange hjässa. Den liknar vitvingad snårsparv, men denna har svart hjässa och beigefärgad, ej grå buk.
Underarter
redigeraOrangekronad snårsparv delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- A. s. celicae – förekommer i Anderna längst ner i södra Ecuador (västra Loja)
- A. s. simonsi – förekommer i Anderna längst ner i södra Ecuador (östra och centrala Loja)
- A. s. seebohmi – förekommer i Andernas Stillahavssluttning i nordvästra Peru (La Libertad till Ancash)
Underarten celicae inkluderas ofta i simonsi.[4]
Utbredning och systematik
redigeraFågeln förekommer i Anderna i nordvästra Peru (Cajamarca, La Libertad, Ancash och Huánuco).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Familjetillhörighet
redigeraTidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]
Levnadssätt
redigeraOrangekronad snårsparv hittas i buskmarker och snårig skog med lågväxta träd. Den undviker mer högväxt och tätare skog. Fågeln påträffas i par som rör sig från träd till träd.
Status
redigeraArten har ett relativt begränsat utbredningsområde, men beståndet tros vara stabilt. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Namn
redigeraFågelns vetenskapliga namn är en hyllning till den brittiske affärsmannen, ornitologen och oologen Henry Seebohm (1832-1895).[9] Fram tills nyligen kallades den seebohmsnårsparv även på svenska, men justerades 2022 till ett enklare och mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[2]
Noter
redigera- ^ [a b] Birdlife International 2012 Atlapetes seebohmi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
- ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
- ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
- ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
- ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
- ^ Jobling, J. A. (2015). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2015). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
redigera
Wikispecies har information om Atlapetes seebohmi.
Wikimedia Commons har media som rör Atlapetes seebohmi.- Läten på xeno-canto.org
