Satsradning
Satsradning innebär i skrift att två eller flera huvudsatser ställs upp efter varandra utan explicit konjunktion, punkt, kolon eller semikolon. Det kan bero på en medvetet talspråksliknande stil i prosan, men även på slarvig eller utebliven korrekturläsning.[1][2] Vissa författare använder också satsradningar som ett stilgrepp för att skapa en effekt av stegring eller andlöshet.[3]
Exempel på satsradning:
- Den ena bilen är röd, den andra är blå.
- Den ena bilen är röd den andra är blå.
Några alternativa formuleringar:
- Den ena bilen är röd. Den andra är blå.
- Den ena bilen är röd och den andra är blå.
- Den ena bilen är röd; den andra är blå.
- Den ena bilen är röd – den andra är blå.
På engelska kallas satsradning där huvudsatserna har sammanfogats med ett kommatecken för comma splice. En mening där endast ett mellanslag skiljer huvudsatserna åt kallas run-on sentence. I engelska språket accepteras ingen av dessa varianter. I svenska språket kan den första varianten (comma splice) ibland accepteras, men bör oftast undvikas. Varianten utan kommatecken är aldrig korrekt och gör texten betydligt mer svårläst.
Referenser redigera
- ^ ”Skrivjouren - Kort och koncist om hur du får ett korrekt skriftspråk - Satsradning”. UR - Utbildningsradion. 2021. https://urplay.se/program/223690-skrivjouren-satsradning. Läst 5 februari 2023.
- ^ ”Skrivjouren - satsradning - arbetsblad”. UR - Utbildningsradion. 2021. Arkiverad från originalet den 5 februari 2023. https://web.archive.org/web/20230205025328/https://www.ur.se/mb/pdf/Arbetsblad/224000-224999/224115-2_Arbetsblad_Satsradning_Skrivjouren.pdf. Läst 5 februari 2023.
- ^ Josephsson, Olle (2009). ”Satsradning”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2009/02/satsradning. Läst 19 mars 2020.