Satsradning innebär i skrift att två eller flera huvudsatser ställs upp efter varandra utan explicit konjunktion, punkt, kolon eller semikolon. Det kan bero på en medvetet talspråksliknande stil i prosan, men även på slarvig eller utebliven korrekturläsning. Vissa författare använder också satsradningar som ett stilgrepp för att skapa en effekt av stegring eller andlöshet.[1]

Exempel på satsradning:

  • Den ena bilen är röd, den andra är blå.
  • Den ena bilen är röd den andra är blå.

Några alternativa formuleringar:

  • Den ena bilen är röd. Den andra är blå.
  • Den ena bilen är röd och den andra är blå.
  • Den ena bilen är röd; den andra är blå.
  • Den ena bilen är rödden andra är blå.

På engelska kallas satsradning där huvudsatserna har sammanfogats med ett kommatecken för comma splice. En mening där endast ett mellanslag skiljer huvudsatserna åt kallas run-on sentence. I engelska språket accepteras ingen av dessa varianter. I svenska språket kan den första varianten (comma splice) ibland accepteras, men bör oftast undvikas. Varianten utan kommatecken är aldrig korrekt och gör texten betydligt mer svårläst.

ReferenserRedigera

  1. ^ Josephsson, Olle (2009). ”Satsradning”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2009/02/satsradning. Läst 19 mars 2020.