Santa Cecilia de Turre Campi

	Santa Cecilia de Turre Campi
	Kyrka
	Santa Cecilia de Turre Campi (här benämnd Santa Cecilia a Monte Giordano).; Tryck av Girolamo Francino från år 1588.
Land	Italien
Ort	Rom
Trossamfund	Romersk-katolska kyrkan
Stift	Roms stift
Plats	dagens Via del Governo Vecchio
Invigd	1100-talet
Dekonsekrerad/; Riven
- Riven	1629
	Santa Cecilia de Turre Campi (vid den röda pilen) med en liten kampanil. Den stora kupolen tillhör Santa Maria in Vallicella. Utsnitt från Giovanni Maggis karta över Rom från år 1625. Santa Cecilia de Turre Campi (vid den röda pilen) med en liten kampanil. Den stora kupolen tillhör Santa Maria in Vallicella. Utsnitt från Giovanni Maggis karta över Rom från år 1625.

Santa Cecilia de Turre Campi, även benämnd Santa Cecilia a Monte Giordano,^[1] Santa Cecilia a Domo Stephani Petri^[2] och Santa Cecilia de Lupo Pacho,^[3] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den heliga Cecilia. Kyrkan var belägen vid dagens Via del Governo Vecchio i Rione Parione.

Kyrkans namn redigera

Tillnamnet ”Turre Campi” syftar på området, i vilket kyrkan var belägen. Området hade i sin tur fått namnet från ett torn med namnet Torre di Stefano Pietro; ”Domo Stephani Petri” åsyftar stadsprefekten Stefano Pietros bostad, här palats. ”Monte Giordano” avser den närbelägna kullen Monte Giordano.^[4]^[5] ”Lupo Pacho” åsyftar förmodligen ett personnamn.^[2]

Kyrkans historia redigera

Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande förekommer i en inskription från 1123 under Calixtus II:s pontifikat (1119–1124).^[4]^[6] Av denna inskription framgår det att altaret i kyrkan konsekrerades den 8 maj 1123 samt vilka helgon reliker som vördas i kyrkan:

ANNO MILLESIMO DOMINICAE INCARNATIONIS
CENTESIMO VIGESIMO TERTIO AN . QVINTO
PONTIFICATVS D . CALLISTI II . PAPAE INDI
CTIONE PRIMA MENS . MAII DIE OCTAVO DEDI
CATVM EST HOC ALTARE PER MANVS CINTHII
EPISCOPI SABINENSIS RECONDIDITQVE
IN EO RELIQVIAS SANCTORVM SANCTARVM
QVE COSMAE ET DAMIANI TRYPHONIS
ET RESPICIJ MAMILIANI EPISCOPI AGA
PITI MAR ARTHEMIAE VIRG NIMPHAE
CIRIACAE VIRG . ET MART . ET ALIO
RVM SANCTORVM

Kyrkan omnämns i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.^[2] Kyrkan omnämns därefter i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sce. Cecilie Stephani de Petro.^[7]

Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Cecilia a domo Stephani Petri,^[8] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancte Cecilie de Campo^[9] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sce. Cecilie de Campo.^[10]

I Tassa di Pio IV, en förteckning upprättad under påve Pius IV:s pontifikat (1559–1565), förekommer benämningen Santa Cecilia in Monte Giordano.^[4]

Kyrkan var enskeppig och hade ett altare. Påve Gregorius XV överlät 1622 kyrkan åt Oratorianerna, vilka 1599 hade övertagit Santa Maria in Vallicella. Bredvid denna lät de uppföra sitt klosterkomplex med Oratorio dei Filippini; detta innebar att kyrkan Santa Cecilia de Turre Campi revs år 1629.^[4]^[11]

Källor redigera

Noter redigera

^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1272.
^ [a b c] Hülsen 1927, s. 224.
^ Bondini 1855, s. 151.
^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 186.
^ Pautrier 2013, s. 81.
^ Forcella 1878, s. 459.
^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#223. Läst 3 oktober 2017.
^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#226. Läst 3 oktober 2017.
^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#329. Läst 3 oktober 2017.
^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#12. Läst 3 oktober 2017.
^ Costamagna 1997, s. 62–63.

Tryckta källor redigera

Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
Bondini, Giuseppe (1855) (på italienska). Di santa Cecilia e de' suoi compagni martiri. Roma. sid. 151–153. OCLC 457094867. https://books.google.se/books?id=JAMwAAAAYAAJ&pg=PA151&lpg=PA151&dq=%22cecilia+de+lupo+pacho%22&source=bl&ots=o3zYRHWZVv&sig=ACfU3U0XEaD45KfIDDJgYapapZk9zWT15g&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjpmcO7nq31AhVnl4sKHUikBucQ6AF6BAgCEAM#v=onepage&q=%22cecilia%20de%20lupo%20pacho%22&f=false
Connors, Joseph (1980) (på engelska). Borromini and the Roman Oratory: Style and Society. Architectural History Foundation/MIT Press Series, 99-0196232-3; 3. New York. Libris 4737977. ISBN 0-262-03071-3
Costamagna, Alba (Settembre 1997). ”Santa Maria in Vallicella (chiesa nuova) e Oratorio dei Filippini” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (10): sid. 44–63. ISSN 1126-6546.
Forcella, Vincenzo (1878) (på italienska). Iscrizioni delle chiese e d'altri edificii di Roma dal secolo XI fino ai giorni nostri. "12". Roma: Cecchini. OCLC 162746162
Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
Strong, Eugénie; Misciattelli, Piero (1923) (på italienska). La Chiesa Nuova (Santa Maria in Vallicella): guida storica ed artistica. Roma: Società Editrice d'Arte Illustrata. OCLC 496283018

Externa länkar redigera

Wikimedia Commons har media som rör Santa Cecilia de Turre Campi.
Bilder & media

[1] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1272.

[Hülsen224-2] [a b c] Hülsen 1927, s. 224.

[3] Bondini 1855, s. 151.

[Lombardi186-4] [a b c d] Lombardi 1998, s. 186.

[5] Pautrier 2013, s. 81.

[6] Forcella 1878, s. 459.

[7] ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#223. Läst 3 oktober 2017.

[8] ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#226. Läst 3 oktober 2017.

[9] ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#329. Läst 3 oktober 2017.

[10] ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#12. Läst 3 oktober 2017.

[11] Costamagna 1997, s. 62–63.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]