San Salvatore in Primicerio, även benämnd San Trifone och Santi Trifone e Camillo, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen i rione Ponte, i hörnet av dagens Vicolo dei Tre Archi och Vicolo di San Trifone. Kyrkan tillhörde initialt församlingen San Lorenzo in Damaso men blev senare en egen församlingskyrka. ”Primicerio” antyder att kyrkan grundades av en primicerius, det vill säga en hög kyrklig dignitär, möjligen ordföranden för det påvliga kansliet.[1]
| San Salvatore in Primicerio | |
| Kyrka | |
 Portalen från den rivna kyrkan San Salvatore in Primicerio.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | hörnet Vicolo dei Tre Archi / Vicolo di San Trifone |
| Invigd | 1113 |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1934 |
 San Salvatore in Primicerio (nummer 532 vid den röda pilen) på Giovanni Battista Nollis Rom-karta från 1748.
| |
Kyrkans historia redigera
Kyrkan konsekrerades år 1113 av Leo Marsicanus (1046–1115), biskop av Ostia.[1] I en förteckning från 1492 benämns kyrkan San Salvatorello på grund av sin lilla skala. I Pius V:s katalog kallas den San Salvatore alla Volpe; Vicolo della Volpe existerar fortfarande i närheten.[2] År 1604 förlänades kyrkan åt Confraternita dei Santi Trifone e Camillo, ett brödraskap hängivet tillbedjan av den heliga Eukaristin. Detta brödraskap hade tidigare innehaft kyrkan San Trifone in Posterula, som kom att rivas 1746.[3] San Salvatore in Primicerio kom därefter att bli känd som Santi Trifone e Camillo och San Trifone a Piazza Fiammetta, ett torg (piazza) som ännu finns kvar.[4]
År 1676 restaurerades kyrkan, då den under en tid hade tillåtits att förfalla. Kyrkan, som hade ett skepp, hade ett högaltare och två sidoaltaren.[4]
Kyrkan San Salvatore in Primicerio revs 1934[5][a] för att ge plats åt ett bostadskomplex. Portalen från kyrkan har bevarats och finns vid Vicolo di San Trifone 1. Ovanför ingången står det:
EC(CLESI)A PAR(ROCHIALIS) S(ANCTISSIMI) SALVATORIS PRIMICERII[5]
I Pio Sodalizio dei Picenis säte vid den närbelägna kyrkan San Salvatore in Lauro bevaras en fresk från San Salvatore in Primicerio, Den välsignande Frälsaren, som attribueras till Melozzo da Forlì. Här bevaras även ett flertal gravstenar från den rivna kyrkan.[4]
Bilder redigera
-
Den välsignande Frälsaren.
Kommentarer redigera
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Kuhn-Forte 1997, s. 63.
- ^ Hülsen 1927, s. 451.
- ^ Lombardi 1998, s. 229.
- ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 181.
- ^ [a b] Kuhn-Forte 1997, s. 65.
Tryckta källor redigera
- Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. OCLC 73221620
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Kuhn-Forte, Brigitte (1997) (på tyska). Handbuch der Kirchen Roms. 4. Band, Die Kirchen innerhalb der Mauern Roms. Die Kirchen von Trastevere. Purkersdorf: Verlag Brüder Hollinek. ISBN 3-85119-266-4
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982