Wikipedia

San Salvatore in Pensili de Sorraca

San Salvatore in Pensili de Sorraca var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan var belägen vid dagens Via delle Botteghe Oscure i Rione Sant'Angelo. På denna plats står numera Polens nationskyrka i Rom, San Stanislao dei Polacchi.

San Salvatore in Pensili de Sorraca
Kyrka
San Stanislao dei Polacchi (nummer 1), den kyrka som uppfördes på platsen för den rivna San Salvatore in Pensili de Sorraca, på Giovanni Maggis vy över Rom från år 1625. Nummer 2 anger kyrkan Santa Caterina dei Funari.
San Stanislao dei Polacchi (nummer 1), den kyrka som uppfördes på platsen för den rivna San Salvatore in Pensili de Sorraca, på Giovanni Maggis vy över Rom från år 1625.
Nummer 2 anger kyrkan Santa Caterina dei Funari.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats dagens Via delle Botteghe Oscure
Dekonsekrerad/
Riven 		 
 - Riven 1580-talet
San Salvatore in Pensili de Sorraca, här benämnd S. SALVAT IN PENSILI (vid den röda pilen) i förhållande till Circus Flaminius på Rodolfo Lancianis karta över det antika och det moderna Rom från år 1893–1901.
San Salvatore in Pensili de Sorraca, här benämnd S. SALVAT IN PENSILI (vid den röda pilen) i förhållande till Circus Flaminius på Rodolfo Lancianis karta över det antika och det moderna Rom från år 1893–1901.
San Salvatore in Pensili de Sorraca, här benämnd S. SALVAT IN PENSILI (vid den röda pilen) i förhållande till Circus Flaminius på Rodolfo Lancianis karta över det antika och det moderna Rom från år 1893–1901.

Etymologi redigera

Tillnamnet ”Pensili” kommer av latinets pensilis, ”hängande”, och syftar i detta sammanhang på ”vilande på valvbågar”; det vill säga valvbågarna i Circus Flaminius. Enligt en annan teori kommer ”Pensili” av det germanska pisil, ”ugn”, som åsyftar de brännugnar i området, vilka användes vid kalktillverkning.[1]

Tillnamnet ”Sorraca” syftar på en romersk familj som i området ägde fastigheter.[1]

Kyrkans historia redigera

San Salvatore uppfördes på ruinerna av Circus Flaminius norra långsida. Kyrkans första dokumenterade omnämnande återfinns i ett dokument från år 1174 i arkivet till kyrkan Santa Prassede.[1]

En inskription från påve Honorius IV:s (1285–1287) pontifikat minner om en restaurering av kyrkan.[2][3] Under Roms skövling i maj 1527 fann en grupp försvarare skydd i ett medeltida torn bredvid kyrkan. Gruppen hade med sig ett stort lager ammunition och krut, som dock exploderade och även skadade kyrkan. År 1578 förlänade påve Gregorius XIII (1572–1585) kyrkan åt den polske kardinalen Stanislaus Hosius, som lät bygga om kyrkan från grunden (a fundamentis). Den nya kyrkan helgades åt den helige martyrbiskopen Stanislaus av Kraków. Från kyrkan San Salvatore in Pensili de Sorraca återstår altarmålningen Jesus Kristus med de heliga Stanislaus, Adalbert och Hyacint, utförd av Antiveduto Grammatica.[1][4]

Omnämningar i kyrkoförteckningar redigera

Katalog År Benämning
Il Catalogo Parigino cirka 1230 Salvator de Sorraca[5]
Il Catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancti Salvatoris de Sorrata[6]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Salvatoris de Sorraca[7]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Salvatoris de Pesulis[8]
Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum 1461 Ecclesia S. Salvatoris super Arcum obscurum[9]

Bilder redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Lombardi 1998, s. 290.
  2. ^ Forcella 1873, s. 319.
  3. ^ Armellini 1891, s. 568–569.
  4. ^ Marchionne Gunter 1998, s. 22–24.
  5. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#13. Läst 19 februari 2019. 
  6. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#373. Läst 19 februari 2019. 
  7. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#59. Läst 19 februari 2019. 
  8. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#182. Läst 19 februari 2019. 
  9. ^ ”Il Liber Anniversariorum Sancti Salvatoris ad Sancta Sanctorum (1461)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/8.htmlS108. Läst 19 februari 2019. 

Tryckta källor redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Salvatore_in_Pensili_de_Sorraca&oldid=47553784”