Öppna huvudmenyn

San Salvatore ai Monti, även benämnd San Salvatore de Subura och San Salvatore a Torre Secura,[1] är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt Frälsaren. Kyrkan är belägen vid Via della Madonna dei Monti i Rione Monti och tillhör församlingen Santa Maria ai Monti.[2]

San Salvatore ai Monti
Kyrka
Fasaden (fotograferad från Via del Pozzuolo).
Fasaden
(fotograferad från Via del Pozzuolo).
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santa Maria ai Monti
Plats Via della Madonna dei Monti
Invigd 1100-talet
San Salvatore ai Monti, här benämnd S. Salvatoris de Subura, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
San Salvatore ai Monti, här benämnd S. Salvatoris de Subura, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.

Tillnamnet ”Monti” åsyftar Rione Monti, medan tillnamnet ”Subura” avser stadsdelen Subura. ”Torre Secura” syftar på ett försvarstorn som tidigare stod framför kyrkan.[3]

Innehåll

Kyrkans historiaRedigera

Kyrkan uppfördes på 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande återfinns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor, sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet Salvatori Sibure.[4][5]

I samband med Roms skövling år 1527 brändes kyrkan; den återuppbyggdes under senare hälften av 1500-talet. År 1630 lät kardinal Antonio Barberini, påve Urban VIII:s bror, vid kyrkan uppföra Collegio dei Neofiti, en institution med syfte att fostra konvertiter från judendomen. År 1762 byggdes kyrkan om från grunden (a fundamentis) på uppdrag av påve Clemens XIII. En restaurering företogs av påve Pius X år 1904.[4]

Den enkla fasaden har fyra pilastrar utan kapitäl och kröns av ett triangulärt pediment. Till höger ses en liten kampanil i två våningar.[4][5]

Inskriptionen ovanför ingångsportalen minner om ombyggnaden år 1762:[5][6]

ANTIQUA ⋅ PAROECIALIS ⋅ AEDES
SS ⋅ SALVATORIS ⋅ ET ⋅ S ⋅ PANTALEONIS
AB ⋅ URBANO ⋅ VIII ⋅ P ⋅ M
HOSPITIO ⋅ CATHECUMENORUM ⋅ CONCESSA
VETUSTATE ⋅ FATISCENS ⋅ A ⋅ FUNDAMENTIS ⋅ RENOVATA
ET ⋅ IN ⋅ ELEGANTIOREM ⋅ FORMAM ⋅ REDACTA ⋅ A ⋅ MDCCLXII

Enligt ett dokument från år 1727 hade kyrkan tre altaren. Högaltaret hade en målning föreställande Kristus bärande korset, utförd av Giovanni Francesco Sironi. Denne hade även målat de två sidoaltarnas Den helige Antonius (höger) och De heliga Anna, Matteus och andra helgon (vänster). Högaltaret har sedan 1904 en lynett med en välsignande Kristus, ett verk av Wolfango Conti.[5]

Omnämningar i kyrkoförteckningarRedigera

Katalog År Benämning
Catalogo di Cencio Camerario 1192 Salvatori Sibure[7]
Il Catalogo Parigino cirka 1230 Salvator de Subura[8]
Il Catalogo di Torino cirka 1320 Ecclesia sancti Salvatoris de Subura[9]
Il Catalogo del Signorili cirka 1425 sci. Salvatoris de Subura[10]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Rendina 2000, s. 332
  2. ^ ”Parrocchia Santa Maria ai Monti – Chiesa annessa San Salvatore ai Monti” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 24 april 2019. https://archive.today/20190424094943/http://www.diocesidiroma.it/phpenti/ente/?ID=27. Läst 24 april 2019. 
  3. ^ ”TORRE SECURA (Via Madonna dei Monti)” (på italienska). Medioevo.Roma. Arkiverad från originalet den 24 april 2019. https://archive.today/20190424104022/http://www.medioevo.roma.it/html/architettura/torri-int1.htm%23tsecu#tsecu. Läst 24 april 2019. 
  4. ^ [a b c] Lombardi 1993, s. 69
  5. ^ [a b c d] Suatoni 2004, s. 13
  6. ^ Forcella 1877, s. 396
  7. ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#164. Läst 24 april 2019. 
  8. ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#1. Läst 24 april 2019. 
  9. ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#174. Läst 24 april 2019. 
  10. ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#240. Läst 24 april 2019. 

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera