San Nicola de Forbitoribus
San Nicola de Forbitoribus, från 1500-talet benämnd Sant'Antonio, var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Nikolaus. Kyrkan var belägen vid dagens Via del Caravita mellan kyrkan Sant'Ignazio och Via del Corso.
San Nicola de Forbitoribus | |
Kyrka | |
San Nicola de Forbitoribus, här benämnd S. Nicolai de Forbitoriis, på Christian Hülsens karta över det medeltida Rom från år 1927.
| |
Land | Italien |
---|---|
Ort | Rom |
Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
Stift | Roms stift |
Plats | Via de' Forbitoris (senare Via di Sant'Antonino) dagens Via del Collegio Romano / Via del Caravita |
Invigd | 1100-talet |
Dekonsekrerad/ Riven |
|
- Riven | 18 mars 1631 |
Tillnamnet ”Forbitoribus” syftar på Confraternita dei Forbiciari, saxmakarnas skrå, som hade sina bodar i detta område.[1]
Historia
redigeraKyrkan uppfördes under 1100-talet. Den hade en enskeppig interiör med absid; i kyrkan begravdes medlemmar från adelsfamiljer som residerade i området. År 1405 rasade kampanilen på kyrkan i samband med en storm.[2]
Kyrkan överläts år 1551 åt kamaldulensorden, vilken lät restaurera den a fundamentis och nykonsekrera den åt den helige Antonius. Jesuitorden införskaffade år 1631 marken från kamaldulensorden i utbyte mot en markegendom vid Piazza Venezia. Jesuiterna lät riva kyrkan San Nicola den 18 mars 1631.[2] Kamaldulensordens nya kyrka – San Romualdo – konsekrerades året därpå. Alldeles intill platsen för den rivna San Nicola uppfördes oratoriet San Francesco Saverio del Caravita.[1]
Omnämningar i kyrkoförteckningar
redigeraKatalog | År | Benämning |
---|---|---|
Catalogo di Cencio Camerario | 1192 | sco. Nicolao Forbitorum[3] |
Il Catalogo Parigino | cirka 1230 | s. Nicolaus de Forbitoriis[4] |
Il Catalogo di Torino | cirka 1320 | Ecclesia sancti Nicolai Forbitoriis[5] |
Il Catalogo del Signorili | cirka 1425 | sci. Nicolai de fornitoriis[6] |
Källor
redigeraNoter
redigera- ^ [a b] Lombardi 1998, s. 235
- ^ [a b] Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1392
- ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#156. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#166. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#47. Läst 4 mars 2022.
- ^ ”Il Catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#126. Läst 4 mars 2022.
Webbkällor
redigera- ”San Niccolò de Forbitoribus” (på italienska). info.roma.it. Arkiverad från originalet den 4 mars 2022. https://archive.ph/m73ne. Läst 4 mars 2022.
Tryckta källor
redigera- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 310–311. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1392. OCLC 2997278
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. sid. 397–398. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. sid. 235. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör San Nicola de Forbitoribus.