Wikipedia

San Macuto

San Macuto är en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige Malo. Kyrkan är belägen vid Piazza di San Macuto i Rione Colonna och tillhör församlingen Santa Maria in Aquiro.[1]

San Macuto
Kyrka
Fasaden vid Piazza di San Macuto.
Fasaden vid Piazza di San Macuto.
Land Italien Italien
Län Lazio
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Församling Santa Maria in Aquiro
Plats Piazza di San Macuto
Invigd 1100-talet
Interiören.
Interiören.
Interiören.

Kyrkans namn redigera

Kyrkan är helgad åt den helige Malo (omkring 520–612), som var biskop av Aletum och räknas till de sju helgon, vilka grundade Bretagne. Malo är även känd under namnet Mac'h Low, vilket blev Maclovius eller Machutus på latin och Macuto på italienska.

Kyrkans historia redigera

Den tidigaste kyrkan på denna plats uppfördes på 1100-talet. Den omnämns i Catalogo di Cencio Camerario, en förteckning över Roms kyrkor sammanställd av Cencio Savelli år 1192 och bär där namnet sco. Maguto.[2]

Därtill förekommer kyrkan i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Magutus,[3] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Maguti[4] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Magoti.[5]

År 1279 överläts kyrkans administration åt dominikanerna vid Santa Maria sopra Minerva. Påve Leo X (1513–1521) ställde San Macuto under Vatikankapitlet. År 1538 överläts kyrkan åt Bergamaschi, personer från Bergamo, vilka hade bosatt sig i Rom. Bergamaschi lät 1577–1579 bygga om kyrkan med en fasad av Francesco da Volterra. Fasaden kröns, förutom av ett kors, av fem obelisker.[6][7] I fasadens övervåning återfinns ett elegant serliana-motiv.[8]

Jesuitorden införskaffade 1605 det intilliggande Palazzo Gabrielli-Borromeo och övertog 1729 kyrkan. År 1773 förbjöds dock orden och byggnadskomplexet överläts åt välgörenhetsinstitutionen Monte di Pietà. År 1814 återupprättades Jesuitorden och tio år senare fick man kyrkan och palatset åter.[9]

Högaltaret har Michelangelo Cerrutis målning Jungfru Maria uppenbarar sig för den helige Malo. I målningens bakgrund skymtar staden Saint-Malo. Cerruti har även utfört målningarna ovanför de bägge sidoaltarna: till höger Den helige Josefs förhärligande och till vänster De heliga Johannes Nepomuk och Aloysius Gonzaga inför Jesu heliga Hjärta.[9][10]

Bilder redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ ”Chiesa annessa San Macuto” (på italienska). Vicariatus Urbis. Diocesi di Roma. Arkiverad från originalet den 30 november 2017. https://archive.is/20171130155643/http://www.vicariatusurbis.org/?page_id=188&ID=711. Läst 30 november 2017. 
  2. ^ ”Il Catalogo di Cencio Camerario (1192)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/4.html#155. Läst 1 december 2017. 
  3. ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#342. Läst 1 december 2017. 
  4. ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#48. Läst 1 december 2017. 
  5. ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#125. Läst 1 december 2017. 
  6. ^ Ausenda 2002, s. 429–430.
  7. ^ Rendina 2000, s. 191.
  8. ^ Petrochhi 1995, s. 38–39.
  9. ^ [a b] Lombardi 1993, s. 103.
  10. ^ Petrochhi 1995, s. 39.

Tryckta källor redigera

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651 
  • Ausenda, Marco (2002) (på italienska). Roma (9). Milano: Touring Club Italiano. ISBN 88-365-2541-5 
  • Escobar, Mario (1992) (på italienska). Le chiese sconosciute di Roma: un insolito itinerario alla scoperta delle chiese più discrete e nascoste, fuori dagli usuali percorsi turistici, gelose custodi di preziose opere d'arte, sorprendenti curiosità e monumenti suggestivi (2). Roma: Newton Compton. sid. 145–147. OCLC 888671476 
  • Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. OCLC 30727273 
  • Petrocchi, Stefano (Luglio 1995). ”San Macuto” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (2): sid. 38–39. ISSN 1126-6546. 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 134–135. ISBN 88-8289-419-3 
  • Schück, Henrik (1917). Några anmärkningar till Antonio Tempesta's Urbis Romæ Prospectus 1593. Arbeten utgivna med understöd av Vilhelm Ekmans universitetsfond, 99-0441467-X; 20. Uppsala. sid. 16 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=San_Macuto&oldid=47550766”