Sant'Angelo de Miccinellis, även benämnd Sant'Angelo de Reniczo[1] och San Giuliano in Banchi,[2] var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige ärkeängeln Mikael. Kyrkan var belägen vid dagens Via dei Banchi Nuovi i Rione Ponte.
| Sant'Angelo de Miccinellis (San Giuliano in Banchi) | |
| Kyrka | |
 Sant'Angelo de Miccinellis (nummer 107). Utsnitt från Giovanni Battista Faldas karta över Rom från år 1676.
| |
| Land |  Italien
|
|---|---|
| Ort | Rom |
| Trossamfund | Romersk-katolska kyrkan |
| Stift | Roms stift |
| Plats | Via dei Banchi Nuovi / Vicolo di San Giuliano |
| Invigd | 1100-talet |
| Dekonsekrerad/ Riven |
|
| - Riven | 1939–1940 |
 Sant'Angelo de Miccinellis (nummer 578). Utsnitt från Giovanni Battista Nollis karta över Rom från år 1748.
| |
Kyrkans namn redigera
Tillnamnen ”Miccinellis” och ”Reniczo” syftar på två romerska adelsfamiljer som residerade i området.[3][4]
Kyrkans historia redigera
Kyrkan uppfördes sannolikt under 1100-talet. Dess första dokumenterade omnämnande – S. Angeli a Domo Egidii de Poco – förekommer i en bulla promulgerad år 1186 av påve Urban III; bullan uppräknar den bland filialerna till församlingskyrkan San Lorenzo in Damaso.[1][3] År 1218 underställdes Sant'Angelo församlingskyrkan Santi Celso e Giuliano tillsammans med två andra kyrkor: San Pantaleo iuxta Flumen och San Salvatore de Inversis.[1][5]
Därtill förekommer den i Il catalogo Parigino (cirka 1230) som s. Angelus de Tenuco,[6] i Il catalogo di Torino (cirka 1320) som Ecclesia sancti Angeli[7] och i Il catalogo del Signorili (cirka 1425) som sci. Angeli de Reniczo.[8]
År 1472, då kyrkobyggnaden var tämligen fallfärdig, förlänades den åt Collegio dei Cursori, messi e corrieri pontifici. Påve Hadrianus VI (1522–1523) lät restaurera kyrkan och den överläts åt Confraternita di San Giuliano, Den helige Julianus brödraskap, vilket hade bildats i kyrkan Santa Cecilia a Monte Giordano i början av 1500-talet. Inför jubelåret 1525 företog brödraskapet en renovering av kyrkans fasad. Åren 1818–1822 byggdes kyrkan om i nyklassicistisk stil, efter ritningar av arkitekten Giuseppe Valadier.[9] Förutom högaltare hade kyrkan fyra sidoaltaren, två på vardera sida. Kyrkan revs 1939–1940 för att ge plats åt bostäder.[3][10]
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b c] Hülsen 1927, s. 197.
- ^ Nibby 1838, s. 274.
- ^ [a b c] Lombardi 1998, s. 169.
- ^ Pautrier 2013, s. 45.
- ^ Marti 1997, s. 22.
- ^ ”Il catalogo Parigino (circa il 1230)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/5.html#110. Läst 1 oktober 2017.
- ^ ”Il catalogo di Torino (circa il 1320)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/6.html#126. Läst 1 oktober 2017.
- ^ ”Il catalogo del Signorili (cr. 1425)”. Christian Hülsen – Le chiese di Roma nel medio evo. http://penelope.uchicago.edu/Thayer/I/Gazetteer/Places/Europe/Italy/Lazio/Roma/Rome/churches/_Texts/Huelsen/HUECHI*/1/7.html#78. Läst 1 oktober 2017.
- ^ Debenedetti 1985, s. 48–49.
- ^ Armellini, Cecchelli & Tacchi Venturi 1942, s. 1316.
Tryckta källor redigera
- Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. OCLC 9269651
- Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. OCLC 2997278
- Debenedetti, Elisa (1985) (på italienska). Valadier: segno e architettura: calcografia, 15 novembre 1985/15 gennaio 1986: catalogo. Roma: Multigrafica. Libris 7554323. ISBN 88-7597-007-6
- Hülsen, Christian (1927) (på italienska). Le chiese di Roma nel medio evo. Firenze: Leo S. Olschki. OCLC 3696954
- Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329
- Marti, Licia (Dicembre 1997). ”Santi Celso e Giuliano” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (11): sid. 22–25. ISSN 1126-6546.
- Nibby, Antonio (1838) (på italienska). Roma nell'anno MDCCCXXXVIII. Roma: Tipografia delle Belle Arti. OCLC 4147982
- Pautrier, Massimo (2013) (på italienska). I Santi delle Chiese medievali di Roma (IV–XIV secolo). Roma. ISBN 978-1-291-37077-5
- Pratesi, Ludovico (1995) (på italienska). Il rione Ponte. Roma: Newton Compton editori. ISBN 88-7983-509-2