San Caio var en kyrkobyggnad i Rom, helgad åt den helige martyrpåven Gajus. Kyrkan var belägen i rione Monti (numera i rione Castro Pretorio), vid Strada Pia, dagens Via Venti Settembre.

San Caio
Kyrka
San Caio. Akvarell av Achille Pinelli.
San Caio.
Akvarell av Achille Pinelli.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Strada Pia (dagens Via Venti Settembre)
Invigd 1631
San Caio. Gravyr av Giovanni Battista Cipriani.
San Caio.
Gravyr av Giovanni Battista Cipriani.

Kyrkans historiaRedigera

Enligt traditionen var påve Gajus bostad belägen på denna plats. Gajus, som var påve från 283 till 296, grundade i sitt hem en titelkyrka, Titulus Gaii. Han härstammade ursprungligen från Dalmatien. På 1600-talet kom en grupp kroatiska adelsmän till Rom för att söka efter den antika Titulus Gaii. De ansåg sig ha påträffat ruinerna efter denna i närheten av Porta Pia.

År 1631 tillät påve Urban VIII uppförandet av en kyrka på platsen och uppdraget gavs åt arkitekterna Francesco Peparelli och Vincenzo della Greca. Helgonpåven Gajus reliker fördes till kyrkan. Högaltarmålningen Den helige Gajus förrättar ett dop av Giovanni Battista Speranza har gått förlorad. Målningen över höger sidoaltare var Andrea Camasseis Den helige Bernhard mottar mjölk från Jungfru Marias bröst. Vänster sidoaltare hade Noli me tangere av Mario Balassi.[1][2][3]

Kyrkan och klostret exproprierades av den italienska staten 1873 och revs 1885 för att ge plats åt Krigsministeriet (Ministero della Guerra), senare benämnt Försvarsministeriet (Ministero della Difesa) och Via Firenze.[4][5] Den helige Gajus reliker överfördes till Santa Susanna. Ett av sidoaltarna, ritat av Domenico Castelli,[6] överfördes till kyrkan San Giorgio e dei Martiri Inglesi, som stod färdig 1887.[2] Under 1870-talet hade även de närbelägna kyrkorna Santissima Incarnazione del Verbo Divino och Santa Teresa alle Quattro Fontane rivits.

BilderRedigera

KällorRedigera

  • Armellini, Mariano (1982) [1891] (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni del Pasquino. OCLC 73221620 
  • Lombardi, Ferruccio (1998) (på italienska). Roma: le chiese scomparse: la memoria storica della città (2). Roma: Fratelli Palombi Editori. ISBN 88-7621-069-5. OCLC 41949329 
  • Santini, Manuela (Gennaio 2000), ”San Caio, una chiesa distrutta”, Roma Sacra (Roma: Elio de Rosa Editore) (17): 8, ISSN 1126-6546 
  • Sturm, Saverio (2015) (på italienska). L'architettura dei Carmelitani scalzi in età barocca: la Provincia Romana, Lazio, Umbria e Marche (1597–1705). Roma: storia, cultura, immagine; 27 (2). Roma: Gangemi. ISBN 978-88-492-7783-8 
  • Titi, Filippo (1763) (på italienska). Descrizione delle pitture, sculture e architetture esposte al pubblico in Roma. Roma: Marco Pagliarini. OCLC 3880564 

FotnoterRedigera

  1. ^ Titi 1763, s. 299.
  2. ^ [a b] Santini 2000, s. 8.
  3. ^ Lombardi 1998, s. 51.
  4. ^ Armellini 1982, s. 818.
  5. ^ Sturm 2015, s. 163.
  6. ^ Palma, Marco (3 augusti 1978). ”CASTELLI, Domenico”. Dizionario Biografico degli Italiani – Volume 21. Treccani. http://www.treccani.it/enciclopedia/domenico-castelli_%28Dizionario_Biografico%29/. Läst 30 september 2015.