Saltsidenbi
Saltsidenbi (Colletes halophilus) är ett bi som är medlem av familjen korttungebin och släktet sidenbin.
| Saltsidenbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Korttungebin Colletidae |
| Släkte | Sidenbin Colletes |
| Vetenskapligt namn | |
| § Colletes halophilus | |
| Auktor | Verhoeff, 1944[1] |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraArten är mycket lik ljungsidenbi med brunaktig päls på huvudet och mellankroppens rygg. På mellankroppens sidor och buk är den krämfärgad till nästan vit. Bakkroppen har svart grundfärg, och vita hårband längs tergiternas[a] bakkanter. I övrigt är bakkroppen nästan kal.[2][3]
Ekologi
redigeraArten är i hög grad kustlevande i sanddominerade habitat som sanddyner, strandängar och marskland, men kan även uppträda på flygfält, röjda gator för kraftledningar, och i tallskog på hällmarker.[3][4]
Larvbona grävs ut i sandjord med litet eller inget växttäcke. I sydläge, med värmande solstrålning, kan arten bygga i kolonier, som kan bli ganska stora[3]. Bona utgörs vanligen av en kort, böjd gång som utmynnar i 5 till 6 larvceller.[4] De kan parasiteras av filtbina Epeolus tarsalis och ängsfiltbi samt parasitflugan Miltogramma punctata.[5] [4]
Flygtiden varar från mitten av augusti till mitten av oktober; i undantagsfall kan den sträcka sig in i november.[4] Pollen till larvbona samlas uteslutande in från korgblommiga växter, i synnerhet strandaster, bitterfibbla och åkermolke.[3] Nektar hämtar biet emellertid från ett större antal växter.[4]
Utbredning
redigeraSaltsidenbi finns längs atlantkusten från Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland till Storbritannien och Irland. Förhållandevis nyligen (2015) har det även upptäckts i södra Danmark.[3] Trots det svenska trivialnamnet finns arten inte i vare sig Sverige eller Finland.[3][6]
Kommentarer
redigera- ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Referenser
redigera- ^ ”Colletes halophilus Verhoeff, 1944” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=654832. Läst 17 maj 2023.
- ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Ljungsidenbi Colletes succinctus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/colletes-succinctus-103083. Läst 8 maj 2023.
- ^ [a b c d e f] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Saltsidenbi Colletes halophilus”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/colletes-halophilus-6010588. Läst 17 maj 2023.
- ^ [a b c d e] G R Else (2013). ”Colletes halophilus Verhoeff, 1943” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php?q=bee/colletidae/colletes-halophilus. Läst 17 maj 2023.
- ^ ”Molecular, biogeographical and phenological evidence for the existence of three western European sibling species in the Colletes succinctus group (Hymenoptera: Apidae)” (på engelska). Organisms Diversity & Evolution (2). 2 augusti 2007. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1439609207000177. Läst 17 maj 2023.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”Sidenbin – Colletes”. Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204381. Läst 17 maj 2023.