Söl
Söl, Palmaria palmata, även kallad rödsallat[a] är en ätbar rödalgsart som först beskrevs av Carl von Linné, men har fått sitt nu gällande namn av Friedrich Weber och Daniel Matthias Heinrich Mohr. Tidigare benämndes arten Rhodymenia palmata och fördes till släktet Rhodophyta. Söl förs nu istället till släktet Palmaria och familjen Palmariaceae. Den växer längs Atlantens and Stilla havets nordliga kuster.
| Söl | |
 Söl, Palmeria palmata | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Rödalger Rhodophyta |
| Underdivision | Rhodophytina |
| Klass | Florideophyceae |
| Ordning | Palmariales |
| Familj | Palmariaceae |
| Släkte | Palmaria |
| Art | Söl Palmeria palmata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Palmeria palmata | |
| Auktor | (L.) F.Weber & D.Mohr |
| Synonymer | |
|
Vetenskapligt:
Svenskt:
| |
Beskrivning redigera
Den uppresta bålen av söl växer fäst med en kort diskret stjälk och ett skivformigt fäste till stenar eller epifytiskt till stjälken av exempelvis brunalger i släktet Laminaria. Bladen varierar i färg från djupt rosenfärgade till rödaktigt lila och är relativt läderartade i texturen. Det platta bladet blir gradvis bredare mot toppen och delar sig i breda flikar. Bladen varierar i storlek upp till 50 cm långa och 3-8 cm i breda och kan ha platta, kilformade proliferationer längs kanterna.[1][2]
Söl liknar en annan rödalg, köttblad, Dilsea carnosa,[3] men köttblad är ännu mer läderartad med blad upp till 30 cm långa och 20 cm breda. I motsats till söl är den inte förgrenad och har inte proliferationer längs kanterna av bladen, dock kan äldre blad flika sig.[4]
Livscykel redigera
Söl har en för rödalger mycket ovanlig livscykel som fram till 1980 inte var helt klarlagd.[5] Tetrasporer sitter i spridda sori (sporgömmesamlingar) på den mogna plantan, som är diploid. Spermatiala sori förekommer spridda över större delen av bålen på han-plantan (encellig), som är haploid. Den honliga gametofyten är mycket liten, förkrympt eller övertäckt med en skorpa. Carpogonia, de honliga cellkärorna, förekommer som enskilda celler i de unga plantorna. De hanliga plantorna är bladliknande och producerar spermatia som befruktar carpogonia på den honliga skorpan. Efter befruktningen växer den diploida plantan ovanpå honplantan och utvecklas till sin tetrasporangiala diploida fas fäst på den honliga gametofyten. Den vuxna tetrasporofyten producerar tetrasporer meiotiskt.
Utbredning redigera
Söl är den enda arten i Palmaria-släktet som påträffas längs europeiska Atlantkusten. Den växer från Portugal till Östersjöns kuster och längs Islands och Färöarnas kuster.[6] Den finns också längs Rysslands arktiska kust, arktiska Kanada, Alaska, Japan och Korea.[7] Fynd av P. palmata i Kalifornien bör snarare vara en annan art, Palmaria mollis.[8]
Historiskt redigera
De tidigaste uppgifterna som finns om arten är att S:t Columba-munkarna skördade den på 600-talet.[9]
Söl som föda redigera
Söl är rik på vitaminer och mineraler jämfört med andra grönsaker, innehåller alla spårämnen kroppen behöver och har ett högt proteininnehåll.[9]
Söl kan ätas direkt från klipporna där den växer eller soltorkas. Soltorkad söl kan ätas som den är eller malas till flagor eller pulver. Pulver eller flagor kan tillsättas i bröd- eller pizzadeg. Finhackad söl kan användas som smakförstärkare istället för natriumglutamat, bland annat i grytor och kötträtter så som Chili con carne. På Island är det tradition att äta söl med smör och där har söl varit en viktig kostfiberkälla genom århundradena. Andra exempel på tillagningar är stekning, snabb upphettning så att det blir som chips eller gratinering i ugn med ost. Söl kan också användas i soppor, smörgåsar och sallader.
Söl används även som djurfoder.
Parasiter och sjukdomar redigera
Det förekommer gallbildningar, troligen orsakade av parasitiska nematoder, hoppkräftor eller bakterier.[7][10],
Kommentarer redigera
Referenser redigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Palmaria palmata, 13 september 2021.
Noter redigera
- ^ Hoek, C.van den, Mann, D.G. and Jahns, H.M. 1995. Algae: An Introduction to Phycology. Cambridge University Press, Cambridge. ISBN 0-521-30419-9.
- ^ ”:: Algaebase”. algaebase.org. http://www.algaebase.org/speciesdetail.lasso?species_id=1&sk=0&from=results&-session=abv3:51909EC30c6771DDE8LghID6A331.
- ^ ”:: Algaebase”. algaebase.org. http://www.algaebase.org/speciesdetail.lasso?species_id=128&sk=0&from=results.
- ^ Hiscock, S. 1986. A Field Key to the British Red Seaweeds. Occasional Publications No. 13. Field Studies Council, Dorset Press, Dorchester ISBN 1-85153-813-5.
- ^ John P. van der Meer & Edna R. Todd (1980). ”The life history of Palmaria palmata in culture. A new type for the Rhodophyta”. Canadian Journal of Botany 58 (11): sid. 1250–1256. doi:.
- ^ Børgesen, F. (1903) Marine algæ. In: Botany of the Færöes Vol. II, pp. 339-532. Copenhagen and London.
- ^ [a b] Irvine, L.M. & Guiry, M.D. "Palmariales and Rhodymeniales" in Irvine, L.M. 1983. Seaweeds of the British Isles. Volume 1. Part 2A. Cryptonemiales (sensu stricto) Palamriales, Rhodymeniales. British Museum (Natural History), London. ISBN 0-565-00871-4.
- ^ ”:: Algaebase”. algaebase.org. http://www.algaebase.org/search/species/detail/?species_id=15100.
- ^ [a b] Indergaard, M. and Minsaas, J. 1991. 2 "Animal and human nutrition." in Guiry, M.D. and Blunden, G. 1991. Seaweed Resources in Europe: Uses and Potential. John Wiley & Sons. ISBN 0-471-92947-6
- ^ Ethel Sarel Barton (1891). ”On the occurrence of galls in Rhodymenia palmata Grev.”. Journal of Botany, British and Foreign 29: sid. 65–68. http://www.biodiversitylibrary.org/item/109998#page/85/mode/1up.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Palmaria palmata.
Wikimedia Commons har media som rör Söl.- AlgaeBase
- Palmaria palmata at Michael Guiry's Seaweed Site
